lördag 29 september 2012

Välkomen till min värld...


Vilken underbar dag.

En helt underbar dag fylld med spänning! Eller kanske inte...

Vaknar av fartygslarmet. Kolsvart i hytten och jag snubblar över skrivbordsstolen på väg till lampknappen. Sliter på kläderna och springer till samlingsstationen. Idag har vi brandövning, livräddningsövning och livflotteövning. Härligare sätt att vakna upp på finns knappast...

Resten av dagen blir lugn iaf. Det är skönt att få sitta med en kopp kaffe och sakta gunga i de långa dyningarna som rullar in söderifrån. Rakt söderut är det bara hav ända tills sydpolens is tar vid. Vi ligger kvar vid riggen SE och det kommer vi nog att göra ett par dagar till.

Ska försöka gå ner till gymmet varannan dag har jag bestämt. Jag har faktiskt ett vad att vinna...




fredag 28 september 2012

En helt vanlig jävla dag...


Vilken underbar dag.

Skrev ett blogginlägg som inte blev riktigt vad jag täkt. Får se om det någonsin blir publicerat. Tills dess får ni nöja er med det vanliga uppdateringarna. För övrigt så börjar jag tänka på engelska... Lite hjärntvättad har jag nog hunnit bli på 2 veckor.

Har man lite fritid ombord så kan man ju alltid fiska. Vi fick en liten på 38 kilo som hamnade i byssans frys. I dag har vi lossat cement till SE och jag fick en bild på när de blåser ur sina linor efteråt. Fick även en bild på när de tar emot helikoptern.






tisdag 25 september 2012

Att leva ombord. De första 10 dagarna...



Vilken underbar dag. 

10 dagar avklarade och bara 46 dagar kvar ombord innan jag ska hem till kylan igen. Här söder om ekvatorn har våren precis börjat. Idag är det 28 grader varmt och lite mulet. Jag jobbar i shorts och t-shirt. Det är ju inte precis så att man längtar hem ännu. I december när det är högsommar här kommer det nog inte att vara lika roligt med värmen men det slipper jag förhoppningsvis. 

Börjar komma in i rutinerna nu med alla checklistor och det vanliga styrmansjobbet. Båtkörningen, sjökortsrättningar, kontolera säkerhetsutrustningen, osv...  Det är inte lätt att komma till en ny båt men jag börjar bli rätt van vid det. 

Hytten jag har är inte så illa. Det är nog den minsta styrmanshytten jag haft sedan jag var på Tidan men man sover ju bara där ändå. En skön säng, TV och internet finns och vad kan man mer begära? Gymmet nere under backen innefattar en maskin, en bänk och en sandsäck. Det duger för mig.

Maten ombord är bättre än jag väntade mig. Jag har seglat med filipinska kockar förr och det var inte en rolig upplevelse... Kockjävlen här ombord är bra. Västerländsk mat och 3 olika rätter att välja på till både lunch och middag. Bakar gör  han också så det blir nog svårt att lyckas få rutor på magen under den här törnen. 

Idag fick vi jaga bort fiskare som körde runt riggen vi vaktar. Negrerna pratade ingen engelska och ingen här ombord pratar portugisiska så det var en liten utmaning men till slut verkade de fatta vinken... 


söndag 23 september 2012

S E



Vilken underbar dag.

Jag har hittat mig en riktig puma. Jag trivs med henne. Inte lika ung som Jaguaren men har desto mer rutin. She dosen´t fuck me over som överstyrman säger.

Vi ligger som supplybåt till en borr-rigg just nu. Idag har vi bunkrat dem med både vatten och diesel . Rör och containrar blir det nästa vecka. Det är spännande båtkörning men lite långtråkigt samtidigt. Att vara med när de lyfter upp saker med kranen är lite mer att göra än att bara sitta och titta på en slang.

Vädret är fint och vi hade 31 grader vid lunchtid. Det är inte så illa att sitta på bryggan med aircondition då... 




lördag 22 september 2012

Learning the trade...


Vilken underbar dag.

Det blev 6 dagar med Jaguaren totalt innan det var dags att åka till min Puma. Att packa väskan en gång om dagen för att man trodde att det skulle ske men inte blev av var rätt frustrerande men så är det tydligen i Aprika. Strunt samma, jag gillar Jaguaren. Det var nog något av det mest spännande jag gjort på länge.

I vanliga fall så brukar man försöka hålla sig så långt från bojar och riggar man kan när man kör båt men här är det tvärt om. Jaguaren ligger som supplybåt vid en boj som ska fixas och målas. 18 aprikaner jobbar på den med att sätta upp byggnadsställningar men det går jävligt sakta. De måste ha rekryterats bland kommunalarbetarna för det är 5 som jobbar och resten står och tittar på... Själv tittar jag på en datorskärm och ibland på de valar och delfiner som plaskar runt i närheten.

Ett par gånger om dagen går vi in till bojen för att lasta över lite utrustning och ibland går vi bort till bostadsriggen Lancelot för att hämta eller lämna annan utrustning. Men största delen av tiden ligger vi och väntar på något att göra. Det är mycket tid att läsa, prata och lära sig jobbet. Aprikanerna jobbar mellan 06-18 och efter det så håller vi oss på lite längre avstånd från bojen.

Besättningen är kanonbra och jag får köra en massa båt i DP mode. I övrigt så håller maten på att ta slut ombord, trots ihärdigt fiskande av filipinarna, och det var strul med att få den nya provianten levererad så det ska bli skönt att få åka vidare till Puman. 






fredag 21 september 2012

På äventyr i Aprika...


Vilken underbar dag.

Väckning vid 05:30 i lördags morse för utcheckning och transport till flygplatsen tillsammans med chiefen och trikaren. På flygplatsen var det lika varmt och fuktigt som när jag landade i onsdags. Kön till helikopterincheckningen tog nästan en timme och när vi väl kom fram så fanns inte våra namn med på deras lista. 

Efter ett telefonsamtal till agenten så fick ändå jag och chiefen åka med men trikaren fick vänta tills på måndag. När min väska skulle vägas så hade jag nästen 5 kilo för mycket och negern bakom disken suckar så djupt att det hörs i hela incheckningshallen. Jag får dumpa en del av mina saker med trikaren så han förhoppningsvis kan ta med det på måndag. Skeppsposten som jag har släpat på hela vägen från Sverige, mina böcker och mina arbetsskor lämnas i hans förvar...

Genom säkerhetskontrollen går det bra. De tittar knappt på mitt visum som skulle vara så jävla viktigt. I loungen bjudes det på den minsta koppen kaffe jag någonsin sett och efter en näst intill endlös väntan och säkerhetsgenomgång så kunde vi äntligen gå ombord på helikoptern...

Spänd av förväntan sitter man fastspänd och med hörselskydden på och väntar på att lyfta. Motorerna tjuter och propeller snurrar när piloten meddelar i högtalarna att de har problem med ena motorn och alla måste stiga av igen. Vilket jävla antiklimax. Så tillbaka till vänthallen igen utan något besked om när eller hur vi kommer att få flyga. Chiefen är iaf munter. ”Its atleast another night or two at the hotel. There´s no choppers flying on Sundays!” säger han på sin skottska och ler brett.

Efter en timme får vi besked om att de ordant en ny helikopter och den här gången går det bättre. Flygresan tar 45 minuter tills första stoppet som är ett borrfartyg. Där får vi vänta en halvtimme medan helikoptern tankas och de nya passagerarna stiger ombord. En ny flygtur på 15 minuter till innan vi båda får gå av på bostadsriggen Lancelot. Lancelot ligger bredvid riggen Girassol och hyser bostäder för en stor del av som arbetar på oljefältet. Vi får veta att Jaguar ligger borta vid en av bojarna på jobb och att vi kommer att bli hämtade med en surfer (liten arbetsbåt) om en timme. Tills dess är vi välkommna att äta lunch i mässen om vi vill.  Maten är inte så illa ändå. Någon slags överkokt köttgryta och pasta. Tillslut blir klockan 15 och vi åker med  surfern mot Jaguaren. Efter fyra och ett halvt dygn är jag snart ombord...




Hon är ung och fin. Knappt ett år gammal och tahiländska precis som hennes två systrar. Folket ombord verkar bra. Britter, burmeser, filipinare och ett par andra nationaliteter. Skepparen förklarar att jag bara kommer att vara här ett par dagar innan jag ska vidare till Puman. Lite strul med avlösningarna är inget ovanligt tydligen. 12-6 vakten får jag gå tills dess. Åhh... Och internet fungerar föresten inte sedan ett par veckor tillbaka tillägger han. 

Vilken underbar dag... Jag hoppas iaf att trikarn hinner dyka upp innan dess med sakerna som jag tvingades att lämna. Tills dess så blir det här mitt hem under mina äventyr i Aprika. Inlägget dyker upp på bloggen när jag får tillgång till internet...


torsdag 13 september 2012

Arlanda, Cairo, Addis Abada, Luanda...



Vilken underbar dag.

Först 10 timmars väntetid mellan flighterna på Arlanda, sedan mellanlandning i Cairo och byta flyg i Addis Abada innan man är framme i Luanda. Det är 28 grader i skuggan, luftfuktigheten är som att gå igenom en vattenspridare och flygplatsens luftkonditionering är obefintlig. Åkte hemifrån 20 över 9 och var framme halv 2 dagen efter...

Eller ja, framme och framme kanske man inte skulle säga. Chauffören som hämtade mig på flygplatsen körde mig till ett hotell för det stod på hans lista. Engelska verkade inte vara hans starka sida. Inte bilkörning för den delen heller.  Bolagets agent här hade iaf bokat ett rum åt mig men jag fick ingen information om hur länge eller varför jag skulle bo här.

Efter en efterlängtad dusch och en liter vatten så fick slutligen tag på agenten efter några timmar och fick besked att det blivit lite ändringar. Inte helt oväntat kanske med tanke på hur den här påmönstringen varit hittills. Jag ska inte till Puman längre utan till Jaguaren. Och jag ska flyga dit så fort de hittar en ledig helikoptter. Det är tur att mitt visum räcker i 7 dagar sa agenten...

Hotellet är inte så illa men kontrasterna till staden utanför är väldigt stora. Luftkonditionering, restaurangen som ligger på 6:e våningen med utsikt mot hamnen och internet på rummet är saker som gör att jag nog kan stå ut här tills helikoptern blir ledig. Slummstaden vi körde igenom på vägen hit från flygplatsen förstärker verkligen bilden man har av Afrika. Lerhyddor, plåtskjul, ungar som leker på gatan, skrotbilar, försäljare som sitter i gjyttjan på det som skulle kunna tänkas vara trottoaren med sina varor på en filt framför, kvinnor som bär runt på krukor på huvudet, etc...

Jag tror att jag stannar på hotellet. Det här känns faktiskt inte riktigt som rätt ställe att turista. 

söndag 9 september 2012

Hakkorstavlor på IKEA...

Vilken underbar dag.


Jag gillar faktiskt Ingvar och hans företag. Han har visat att man kan lyckas, att man kan hålla ett företag undan klorna från storfinansen och att man kan slippa undan att betala allt för mycket skatt till det här skitsamhället. Jag är rätt praktiskt lagd och större delen av mina möbler är från IKEA. Nästan allt förutom min bardisk som är ett hemmabygge nu när jag tänker efter. IKEA är just praktiskt, enkelt, billigt och funktionellt.

Jag var på IKEA i Kalmar en sväng igår med en vän innan vi skulle åka till minnesstunden för en fallen kamrat. Min vän uppmärksammade mig på en tavla som fanns bland många andra. Jag gillade den inte speciellt mycket. Skumma mönster är inte riktigt min grej. Men jag  undrar hur mycket skit gamle Ingvar kommer att få för den här tavlan när PKiterna upptäcker den...


Att de gnäller på Dressman för deras klädhängare hade samma form som man kan se i mönstret ovan så kan de säkert dra igång en skitstorm med tanke på gamle Ingvars förflutna som medlem i nysvenska rörelsen...

För mig spelar det ingen roll. Varken att gubben gjort avbön för saker som ligger 70 år tillbaka i tiden eller att hans företag säljer hakkorstavlor. Jag kommer inte att köpa tavlan men jag kommer att fortsätta att besöka IKEA. 

onsdag 5 september 2012

Vad gör du på lördag?

Vilken underbar dag. 

Strulet med att få ett visum gör att påmönstringsdagen flyttas till nästa vecka. Det har både för och nackdelar för min del. Jag är trött på att vara iland nu men samtidigt så innebär det här att jag har möjlighet att närvara på lördag vid minnesmanifestationen för Kenny Malmberg som mördades i Växjö 2010.

Det är en fruktansvärt tragisk men det är tyvärr ingen helt ovanlig händelse. Kenny blev ännu en i raden av svenskar som mördats av invandrare. Han var inte den första och inte den sista. Men Kennys öde berör mig mer än många av de andra fallen. 

Jag kan inte påstå att jag kände Kenny så väl men jag träffade honom flera gånger under de första åren på 2000talet på nationella tillställningar. Kenny var en rolig kille, de gånger jag träffade honom var han alltid glad, alltid rolig, han hade alltid ett leende på läpparna. Kontrasten mellan de minnesbilderna man hade av honom till de de bilderna som visades under tingsrättens förhandlingar när man får se honom dödad av knivhugg i ryggen är fruktansvärd. Jag kan utan att skämmas erkänna att jag fick tårar i ögonen av att se det. 

Att senare under rättegången få se hur Mauricio Contador Olivera sitter och flinar fick mig att känna ett sånt bottenlöst hat. Det kräket mördade min vän Kenny och han sitter och flinar. Jag saknar ord för vad jag känner. 

Mauricio Contador Olivera dömdes av tingsrätten i Växjö till 12 års fängelse men det var en klen tröst. När sedan hovrätten river upp domen och friar honom helt så försvinner hela min tro på det svenska rättssystemet. I hovrättens dom kan man läsa:


”Det finns visserligen i utredningen ett antal omständigheter som onekligen är besvärande för Mauricio Contador Olivera. Den tekniska utredningen visar t.ex. att Mauricio Contador Olivera haft blodbesudlingar på sina kläder som härrör från Kenny Malmberg och dessutom att Mauricio Contador Oliveras och Kenny Malmbergs blod fanns på Mauricio Contador Oliveras fingrar och på en kniv i köket samt att Mauricio Contador Olivera haft en skada i tumgreppet.”

Det kommer även fram uppgifter att Olivera haft en mobiltelefon i cellen under tiden i häktet och haft kontakt med de som skulle vittna men ändå väljer hovrätten att fria honom...

Ilska, hat, uppgivenhet är vad jag kände när jag läste om domen men samtidigt beslutsamhet. Beslutsamhet  inför att ändra vårt samhälle till det bättre. Jag har bestämt mig för att lägga all min kraft och energi för att ändra det systemet som utsätter vårt folk för sådant här. 

Jag vill att du följer med oss till Växjö på lördag, oavsett om du kände Kenny Malmberg eller inte. Kenny och alla andra svenskar som mördats av folk som inte har här att göra förtjänar att du deltar i minnesmanifestationen på lördag. Vi ska hålla deras minne levande och vi ska se till att de får upprättelse. Vi är skyldiga dem det. Jag kommer att vara där med en fackla i handen, många av mina kamrater från Svenskarnas parti kommer att vara där och många, många andra kommer att vara där för att hedra Kennys minne.

Vi ses på Stortorget i Växjö kl 19:30!







Länkar: