söndag 18 november 2012

Ghetto, kära ghetto.



Äntligen hemma och utvilad.

Hemresan var lagom lustig. Afrikansk standard betyder tydligen inte aircondition på rummet. Men det gjorde inte så mycket, jag stannade bara på hotellrummet i 2 timmar innan jag blev hämtad till flyget.

Flyget gick via Frankfurt och Arlanda innan jag var hemma i Kalmar. Men det tog bara 29 timmar från Puman hem till dörren... Men nu har hunnit med att hämta ut alla de paket jag satt och beställde innan avmönstring. Har även hunnit med att börja planera för ledighetens partiarbete och även att delta i en av organisationen Missing Peoples sökningar efter en försvunnen man tillsammans med andra partikamrater.

Den här typen av aktivism har jag saknat när jag är ombord. Att få göra något vettigt och få hjälpa mina medmänniskor. Men det är det livet jag har valt och då får man göra det bästa av situationen. Jag kan ju iaf fortfarande bidra ekonomiskt till partiet de månaderna jag inte är iland. Det är väldigt enkelt att göra och vetskapen om att varje krona gör skillnad är glädjande. Om inte du gör något för partiet idag så borde du göra det. Hjälp oss att skapa en bättre framtid för vårt folk. Att donerar  50 kronor i månaden har de flesta råd med oavsett vilken ekonomisk situation man är i. 50 kronor är småpengar men det gör stor skillnad för oss om det är många som gör det.  Beroende på hur mycket man donerar varje månad så får man ett av de tre rockslagsmärken som ni kan se på Arminius hemsida.


Nästa vecka kommer jag att dra igång förberedelserna till nästa planerade aktivitet. Jag kommer att behöva hjälp av en prinsessa till en del av förberedelserna...

lördag 10 november 2012

56/56 + 2... Another fucking day in paradise...



Hopp och förtvivlan...

I den här branschen så är det inte alltid så lätt att bara gå hem när arbetspasset är färdigt. Det är inget 9-5 jobb där man bara kan säga tack och hej när dagen är slut. Man har tur om man kommer hem i tid...

Jag har inte tur. Skulle mönstrat av idag men aprikanerna är inte snabba på pappersarbete. På måndag ryktas det att helikoptern kommer men jag är skeptisk. Aprikanerna jobbar inte på helgen så jag misstänker att papperna knappast är färdiga på måndag. Jag har inga förhoppningar längre. För varje helikoter jag ser som lyfter från riggen så blir jag bittrare och bittrare...

Kursen jag skulle börjat på måndag missar jag ändå. 22 125 spänn skulle den kostat mig men det får bolaget stå för nu och de har lovat att betala en ny kurs åt mig innan jag ska ombord nästa gång. Allt löser sig och solbränd blir jag i väntan på min helikopter...

En sjöman kommer när han kan och går när han vill.