Välkommen till vår värld, Åsa Linderborg!

Vilken underbar dag.

Det var ett tag sedan jag skrev något nu. Det verkar alltid komma något mellan mig och datorn när jag hittar något att skriva om. Men nu sitter jag här. Kaffekoppen är full, Kathleen Largey på stereon och snön vräker ner utanför...

Jag läser Åsa Linderborgs snyftartikel om hur hon utsatts för hot efter sina artiklar... Mail, sms och telefonsamtal mitt i nätterna. Hot mot henne själv och hennes familj. Hur hon fått sätta in larm, nya säkerhetsfönster och hur säkerhetschefen på hennes arbete uppmanar henne att inte bo hemma på ett tag. Sånt är hemskt och det önskar jag inte någon. Men jag har bara en sak att säga. Välkommen till vår värld Åsa. Välkommen till den verklighet som många nationalister idag tvingas leva i.

Det är en verklighet som skapats av artiklar som dina och dina vänners, de gamla AFAaktivisterna som nu kallar sig researchgruppen och jobbar för aftonbladet. Ni uppmuntrar och försvarar de som använder våld och hot som arbetsmetoder. Det är ni som skapar en situation där vänsterextremister använder precis samma hot och våld mot nationalister som du nu snyftar om när du utsätts för själv. Men skillnaden är att vi har inga säkerhetschefer som varnar oss för hot. Vi har ingen arbetsgivare som betalar säkerhetsfönster när vänsterextremister kastar sten på dem. Vi har bara oss själva att lita på. Oss själva och andra nationalister.

I dina tidigare artiklar kallas vi arga, vita män. Det stämmer rätt bra, vi är arga. Vi är arga och trötta på dina artiklar. Jag förstår dem som uttrycker sin frustration bland kommentarerna på olika nyhetssidor. Men även om jag förstår dem så håller jag inte med om att det är ett bra sätt att försöka få stopp på dig genom hot eller telefontrakasserier. Sånt biter knappast på dig. Men liksom nästan alla människor har du räkningar att betala varje månad och utan ett arbete så blir det svårt. 

Jag har slutat läsa aftonbladet och jag försöker få andra att sluta också. Jag ska börja att skriva till de som annonserar hos er och ifrågasätta om de verkligen vill bli förknippade med skitartiklar som dina. Jag vet att det går sämre och sämre för er och andra tidningar och det är oerhört glädjande. Att ni ska gå i konkurs och du ska bli uppsagd är mitt mål. Det skulle vara den bästa förnedringen av dig.

Jag hoppas att de som läser min blogg också vill hjälpa till med att göra dig och Jan Helin arbetslösa. 

God jul allihop!

Svenskarnas parti sprider julglädje.

Vilken underbar dag.

I fredags så så lämnade Svenskarnas partis kommunavdelning i Kalmar in 10 julklappar till stadsmissionen för vidare utdelning till hemlösa. Det hela började som ett initiativ från ett par av medlemmarna i Kalmar men växte snabbt till att innefatta medlemmar såväl som sympatisörer och vänner.

Tanken var först att medlemmarna i lokalavdelningen skulle lägga 150 kronor var och ordna några julklappar men eftersom intresset var så stort, plus att man även fick hjälp av en egenföretagare, blev det en mycket större möjlighet att fylla paketen med fler saker. Vantar, mössa, halsduk, raggsockor, schampo och choklad ingick i varje paket. 

Att avstå från 150 kr för att skänka en annan människa julglädje var ett enkelt beslut. När jag fick höra om hur många andra som ville vara med och göra samma sak blev jag överväldigad. Jag är stolt över hur osjälviskt mina partikamrater agerar och hur godhjärtade mina vänner faktiskt är. Tack så jättemycket till alla som hjälpte till med pengar, kläder och inpackning av paketen.

En vecka på kurs...

Vilken underbar dag.

Äntligen klar med DP-simulator kursen och på väg hem från Lusekoftornas förlovade land. Nu återstår bara 180 dagars jobb ombord och en rekomendation från skepparn innan jag kan få ut mitt certifikat.

Men det har varit riktigt kul att köra båt ett par dagar och att förstå språket gick över förväntan. Hotellets spa-avdelning var är skön bonus och en stund i bastun tinade upp mig efter en turistpromenad på Trondheims gator. Att få se den månghundraåriga Nidarosdomen var faktiskt värt ett par iskalla fötter.

Första dagen på kursen blev dock en halvdag på grund av ett strömavbrott. En stor del av poängen med Dynamic Positioning är ju att man har backup system för att klara av olika typer av fel. Det känns lite ironiskt att avbryta dagen med tanke på det.

Maten kan man knappast klaga på. Varken lunchen på kurscentret eller på Hamburgarna & Milkshaken på restaurangen Graffis vilka var värda en promenad genom snön. Ibland är det svårt att bestämma sig då på onsdagen fick det bli tre efterrätter på samma gång. Marsipanbröd med choklad, chokladtårta med hallon och jordgubbar med vispgrädde...

Under torsdagen fick vi även tid att prova kransimulatorn. Att få sitta i en lyftkran på en oljerigg och titta ned på supplyfartyget var en helt ny upplevelse. Det var helt klart nyttigt att få prova på det också och man fick en större förståelse för vilka problem de kan ha med saker som ser så enkla ut från vår synvinkel.

Nu sitter jag på flygplatsen och avnjuter en öl i väntan på planet. Det blir inte raka vägen hem den här gången utan en dag eller två kommer jag att besöka en vän. Jag hoppas bara att inte söndagens kommande snöstorm sätter käppar i hjulet för min hemresa...

Finbesök och Sabaton, Julbord och Trondheim

Vilken underbar dag.

Eller vilken underbar vecka rättare sagt. Den blev så jävla långt ifrån vad jag planerade men riktigt lyckat ändå. Har inte hunnit med att skriva på ett tag men det är skönt att sitta på ett hotell och bara slappna av nu...
Veckan började inte precis så jävla roligt men onsdagens spelning med Sabaton var kanon och förfesten gästades av finbesök från Skåne. Drinkarna blandades av den sötaste bartendern på Finnlines och nattmaten lagades av Gordon Ramseys elaka tvilling.

Helgen bjöd på en Stockholmsresa för att gästa partikamraternas julbord. Det var riktigt kul att se så många gamla vänner, maten var underbar och till och med tomten hade gått med i Svenskarnas parti.

På söndagen var det dags att åka till Trondheim för att sätta sig i skolbänken en vecka. Hotellets relaxavdeling lockar just nu men det blev lite turistande också även om det är svinkallt. Den kommande veckan kommer att bli lika bra känner jag och nästa helg ser jag verkligen fram emot...

Ghetto, kära ghetto.

Äntligen hemma och utvilad.

Hemresan var lagom lustig. Afrikansk standard betyder tydligen inte aircondition på rummet. Men det gjorde inte så mycket, jag stannade bara på hotellrummet i 2 timmar innan jag blev hämtad till flyget.

Flyget gick via Frankfurt och Arlanda innan jag var hemma i Kalmar. Men det tog bara 29 timmar från Puman hem till dörren... Men nu har hunnit med att hämta ut alla de paket jag satt och beställde innan avmönstring. Har även hunnit med att börja planera för ledighetens partiarbete och även att delta i en av organisationen Missing Peoples sökningar efter en försvunnen man tillsammans med andra partikamrater.

Den här typen av aktivism har jag saknat när jag är ombord. Att få göra något vettigt och få hjälpa mina medmänniskor. Men det är det livet jag har valt och då får man göra det bästa av situationen. Jag kan ju iaf fortfarande bidra ekonomiskt till partiet de månaderna jag inte är iland. Det är väldigt enkelt att göra och vetskapen om att varje krona gör skillnad är glädjande. Om inte du gör något för partiet idag så borde du göra det. Hjälp oss att skapa en bättre framtid för vårt folk. Att donerar  50 kronor i månaden har de flesta råd med oavsett vilken ekonomisk situation man är i. 50 kronor är småpengar men det gör stor skillnad för oss om det är många som gör det.  Beroende på hur mycket man donerar varje månad så får man ett av de tre rockslagsmärken som ni kan se på Arminius hemsida.

Nästa vecka kommer jag att dra igång förberedelserna till nästa planerade aktivitet. Jag kommer att behöva hjälp av en prinsessa till en del av förberedelserna...

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=5349825

 http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/missing-people-pa-sitt-forsta-uppdrag-i-kalmar%283527926%29.gm

56/56 + 2... Another fucking day in paradise...

Hopp och förtvivlan...

I den här branschen så är det inte alltid så lätt att bara gå hem när arbetspasset är färdigt. Det är inget 9-5 jobb där man bara kan säga tack och hej när dagen är slut. Man har tur om man kommer hem i tid...

Jag har inte tur. Skulle mönstrat av idag men aprikanerna är inte snabba på pappersarbete. På måndag ryktas det att helikoptern kommer men jag är skeptisk. Aprikanerna jobbar inte på helgen så jag misstänker att papperna knappast är färdiga på måndag. Jag har inga förhoppningar längre. För varje helikoter jag ser som lyfter från riggen så blir jag bittrare och bittrare...

Kursen jag skulle börjat på måndag missar jag ändå. 22 125 spänn skulle den kostat mig men det får bolaget stå för nu och de har lovat att betala en ny kurs åt mig innan jag ska ombord nästa gång. Allt löser sig och solbränd blir jag i väntan på min helikopter...

En sjöman kommer när han kan och går när han vill. 

45/56.... Det börjar närma sig slutet.

Vilken underbar dag.

En långsam lastning i Luanda, hamnen som gud glömde och sedan ut en vända till på fältet innan det är dags för avmönstring. Har jag tur kan jag få gå av när vi ligger till kaj men den chansen är nog rätt liten.

I Aprika går allting långsamt. Ingen verkar ha någon aning om när saker ska hända eller om vi får de saker vi beställt.

Jaguaren, som jag gjorde min första vecka på, kom in igår och förtöjde akter om oss. Kul att se henne från den sidan också.

Jag kan nästan se ljuset i slutet av tunneln. Det har varit ett underbart äventyr men det ska faktiskt bli skönt att åka hem. Min lista över saker som ska hinnas med på ledigheten är inte så förbannat lång men jag ser verkligen fram emot att få träffa någon jag saknat...

Jaguaren på väg in.

Lastar i Luanda.

Däcket fullt och på väg till fältet.

37/56 Vissa dagar går man bara runt med ett leende på läpparna...

Vilken underbar dag.

Vissa dagar går man bara runt med ett leende på läpparna...

Idag är en sån dag. Solen skiner, det blåser knappt, 30 grader varmt och vi ligger bredvid riggen och väntar. Jag är jävligt glad att det finns internet ombord. Små saker som ett meddelande på facebook kan verkligen göra hela ens dag.

Vi bunkrade på redden  för några dagar sedan och nu har riggen fått större delen av oljan, den cement som vi lastade i Luanda och all däckslast. 

Det är skönt med lite lugn. I veckan fick jag en heldag med gummi och vaselin. Smorde blixtlåsen på alla överlevnadsdräkter.