Äntligen är man tillbaka i sitt bittra jag igen. Är ombord nu och kommer att vara det ett tag till.
Sitter och stirrar ut på havet genom en sprucken ventil. Det känns skumt på något sätt. Skumt och träffande. Den spruckna ventilen och mina spruckna drömmar verkar höra ihop.
Det har varit ett tag sedan jag skrev något nu av flera olika anledningar. Det är svårt att vara bitter här när man var glad i övrigt. Det kändes som livet var på rätt väg och att man inte var ensam. Och sedan plockade hon fram järnröret och slog undan benen på mig igen. Eller jag gjorde det kanske själv den här gången. Det var nog inte ett enmansjobb...
Hur som helst blev jag singel igen och nu sitter jag och stirrar på havet. Stirrar på horisonten och förbannar min rastlöshet. Östersjön är mitt hem just nu men snart blir det södra Atlanten istället. Jag längtar ut och jag längtar hem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna om ni vill.