Intervjun i tidningen Framåt.

Vilken underbar dag.

Ikväll blir det ett gemensamt teaterbesök som Svenskarnas parti i Nybro anordnat. "En krååkas vingslag" heter föreställningen och det ska bli riktigt roligt. Men först så har jag lovat att lägga upp intervjun med mig i tidningen Framåt.
Om du inte prenumererar redan så rekommenderar jag starkt att du börjar nu. Enklast är att göra det via Arminius här. Eller om du bara vill köpa ett lösnummer så kan du göra det här.

Det senaste numret innehåller bland annat artiklarna:
Tysk kamp för yttrandefriheten: Dan Eriksson skriver om den tyska nationella rörelsen som kämpar för sin rätt att ens få uttrycka sina åsikter.
Historia eller historier: Vad förmedlas inom litteraturen idag? Är det historia eller historier? Magnus Söderman resonerar kring det hela.
Positiv nationalism för en svensk framtid: I månadens krönika tar Dan Eriksson upp vikten av att nationalismen har något positivt att erbjuda.
Finansoligarkins mjuka folkmord: Vad har den svenska regeringen, fri tandvård och direktör Peter Sutherland gemensamt? De är alla delar i Jonas De Geers röda tråd.
Bekvämlighet hotar folkets kampgener: Kom ihåg att hur vi lever våra liv kommer att påverka våra barn och barnbarn, är skribenten Lars Ingemarssons budskap.
Ett trettioårigt krig: Efter trettio år i strålkastarljuset väljer Ultima Thule att sätta punkt. Frilansskribenten Thomas Nyman skriver om bandet som alltid gått sin egna väg.
Recensioner: Under luppen i detta nummer hamnar boken Bankerna och skuldnätet och den bioaktuella filmen Snow White and the Huntsman.

Hej Rickard. Vill du börja med att presentera dig själv för våra läsare?

Hej Stefan!
Jag är 31 år och har varit en aktiv nationalist i mer än halva mitt liv. Jag bor i Kalmar där jag även ställde upp i kommunvalet för Svenskarnas parti 2010. Jag jobbar till sjöss så jag är borta långa perioder och får dåligt samvete för att jag inte kan bedriva aktivism när jag är ute.  Man blir begränsad till att skriva och stötta partiet ekonomiskt.  Det gör att jag försöker bidra med så mycket annat som möjligt när jag är hemma. 

Du är ju en av eldsjälarna bakom de många folkgemenskapsaktioner som utförts i Kalmar län det senaste halvåret. Jag tänker då specifikt på när ni lagade trasiga fotbollsmål, eller när ni nattvandrade i det brottsbelastade området Berga i Kalmar, eller nu senast när ni renoverade en skolgård. Hur kommer det sig att ni börjat ägna er åt den typen av verksamhet?

Anledningen är att vi vill visa att folkgemenskap inte är något man bara ska prat om utan det ska man praktisera. Vi kan inte sitta och lägga motioner om att hänga upp ett par nya nät i fotbollsmålen, det är något som knappast behöver tas upp på ett möte i kommunfullmäktige. Det är en enkel sak att göra för sina medsvenskar. Kommunpolitiken bör fokusera på viktigare frågor. 

Hur har reaktionerna varit från de boende i områdena där ni varit verksamma? Har ni märkt av någon skillnad från den tiden före ni började med dessa aktiviteter på hur det är nu?

Reaktionerna från de boende i områdena där vi genomfört den här typen av aktioner har enbart varit positiva. Samtidigt så försöker kommunerna ändå kritisera oss men de gör bara sig själva till åtlöje. Som i fallet med fotbollsnäten vi satte upp i Berga förra året, där Kalmar kommun åkte ut och plockade ner våra när och satte upp sina egna, eller som nu senast i Nybro där kommunen hellre låter barnens skolgård vara sliten och nedgången än tar emot någon hjälp från Svenskarnas parti (SvP). Reaktionerna är också mycket tydligare än om man tex bara delat ut flygblad i folks brevlådor. 

Varför anser du att det är så viktigt att genomföra aktiviteter likt dessa. På vilket sätt främjar det nationalismen?

Jag anser att det är ett  bra sätt att visa den politiken vi förespråkar i praktiken. Vi börjar i liten skala och bygger upp en folkgemenskap där vi som svenskar tar ansvar för varandra och vår gemensamma framtid. Vare sig det gäller att samla in kläder till hemlösa, att donera blod, att nattvandra eller att hjälpa till med en sådan enkel sak som att iordningställa en lekpark.

Det är också ett bra sätt att visa folk att vi inte är som media brukar framställa oss. Vi är vanliga människor med sunda värderingar och ideal och vi spottar hellre i näven och tar tag i problemen än diskuterar dem i all oändlighet på ett fullmäktigemöte.

Har du några särskilda tips eller förslag på hur andra nationalister också kan börja med folkgemenskapsbyggande aktiviteter?

Att hjälpa hemlösa, att donera blod eller att städa i skogen är aktioner som mina partikamrater gjort på  andra orter och som har inspirerar mig till att göra samma saker. Det är knappast så att jag behöver ge några förslag på hur mina partikamrater ska gå till väga när det gäller liknande aktiviteter. Man behöver bara använda sitt sunda förnuft och vänta på att samhällets brist på folkgemenskap skapar en situation där vi kan hjälpa våra medsvenskar.

Det vi alla måste bli bättre på är däremot hur vi informerar folk om vad vi gör. Det handlar inte om att skryta om våra aktiviteter utan det handlar om att de svenskar som inte är medvetna om vår politik måste få reda på att vi finns och att vi är den förändring i samhället som de behöver. Om vi kan använda den etablerade median för att få ut den här informationen så ska vi givetvis ta den chansen. 

Hur ser du som aktivist på hur nationalismen i Sverige har utvecklats de senaste åren?

Roligt att du frågar just det. Jag satt i veckan och rotade igenom mitt ”arkiv” där jag har sparat lite minnen från mina år som nationalist. Om man jämför hur nationalistiska organisationer utvecklats och hur fokus har ändrats från att bara kopiera Tysklands politik från 30- och 40talet till att utveckla en egen politik för den tid vi lever i så har vi gått framåt i en snabb takt. Att NSF lades ner och att vi valde att engagera oss i Svenskarnas parti är nog det bästa vi gjort. Genom Svenskarnas parti har vi en bra chans att faktiskt föra ut vår politik och en stor möjlighet att faktiskt åstadkomma en förändring. 

I ditt yrkesliv arbetar du ju som sjöman, hur ser det politiska klimatet ut till sjöss? Är det liknande förhållande som i land, eller märker du någon tydlig skillnad från när du med när du är hemma?

Det är en gigantisk skillnad när det gäller invandringsfrågan. På jobbet så kan man prata politik öppet medan jag upplever det som att folk oftast är rädda för att ta upp invandringen när man är iland. Alla är ju inte negativa men alla kan fortfarande diskutera frågan utan att skygga undan. Jag vet inte om det beror på att man jobbar och lever så tätt ihop, dygnet runt, dag in och dag ut, när man är ombord eller om det kommer av att vi sjömän undan för undan ersätts av låglönebesättningar från filipinerna. Jag har seglat ihop med många jätteduktiga filipinare men det spelar ingen roll. Svenska jobb ska gå till svenska arbetare och det är en fråga som de flesta sjömän anser att fackförbunden svikit dem i. 

Du har ju varit politiskt engagerad i ganska många år nu. Vad är drivkraften bakom det arbete du lägger ner och hur bibehåller du motivationen?

Att behålla motivationen är inte alltid lätt. Många gånger vill man bara lägga sig på soffan istället för att ge sig ut och dela ut flygblad. Ibland finner man motivationen i att vilja skapa ett bättre samhälle för vårt folk och ibland får man nöja sig med att finna den i rent trots mot de som vill att vi ska utrotas. Vem är de att säga att vi inte har rätt till vårt eget land? Men i fall vi ger upp nu så skulle allt det arbete vi redan lagt ned vara förgäves. Jag är en envis jävel och jag tror att vi måste slutföra det arbete vi påbörjat. Om inte för vår egen skull så för våra framtida generationers skull.  De enda som tjänar något på att vi ger upp är vårt folks fiender och efter så lång kamp så vill jag knappast ge dem den segern.

Hur ser dina planer ut för sommaren? Har du några speciella aktioner inplanerade som vi kan förvänta oss att höra om?

Sommaren kommer jag att spendera på jobbet. Jag fick en månad ledigt nu och det får jag vara nöjd med. Jag hoppas dock att alla som kan kommer på sommarlägret som Svenskarnas parti anordnar och jag kommer hem igen till hösten med massor av nya planer och idéer. Det är dags att börja med vår valrörelse inför 1014!

Finns det något speciellt du avslutningsvis skulle vilja ta upp innan vi avrundar?

Oh ja! Jag vill önska alla läsare en glad sommar och se till att ni på redaktionen byter ut de där små bilderna (på sida 2) ni har på de som jobbar på redaktionen. Ni måste se glada och stolta ut över den politik ni representerar.

// Rickard