Fallen i öster för Sveriges ära och nordens frihet.

Jag tog en promenad med en god vän idag. Målet var norra kyrkogården i Kalmar och två av de 13 000 gravar som finns. För på norra kyrkogården så vilar två bortglömda hjältar.

Flera stora almar skuggar den lummiga kyrkogården och solen skiner ner genom lövverket när vi kommer fram till de båda garvarna. Där i skuggan vilar Göte Carlsson som föll vid Hangö och Anders Lindegren som föll vid vid Märkäjärvi. De båda var frivilliga soldater i Finlands ödeskamp mot Ryssland. Göte var ursprungligen sjöman och Anders var tryckare. Två olika livsöden med samma slut. På gravarna lägger vi nya blommor. De båda stenarna skulle behöva tvättas och fyllas i men det tynger samvetet att vi får lämna det till nästa gång.

Att vårda de stupades minnen och gravar faller på vår lott. Alla de som gav sitt liv för vår frihet får aldrig falla i glömska. Trots att 70 år har gått sedan de föll så är vi skyldiga dem att hålla deras minne levande. Utan deras offer så skulle vi kunnat gå samma öde till mötes som större delen av östra Europa gjorde under kommunismens förtryck.

Till skillnad från de krig idag där svenska soldater skickas att dö i Afghanistan, Libyen eller någon annanstans för att tjäna USA:s syften så föll dessa två och tusentals andra hjältar för VÅR frihet, för VÅR framtid och för VÅR ära.Vi är skyldiga att minnas dessa män. Deras osjälviska offer säkerställde vår framtid. Vi är skyldiga dem att förvalta det arvet.

De frivilliga svenskar som deltog i Finlands kamp mot Ryssland är alla hjältar. De som kom hem igen levande, de som kom hem i en kista och de som fick sin sista vila på slagfältet är alla värda att minnas.

För Sveriges ära

och nordens frihet.

De kunde icke vika

Blott falla kunde de.

Och föll gjorde de. De stupade vid Jandeba och Svir, vid Hangö och Märkäjärvi, vid Vierumäki och Suokas. De föll långt hemifrån för Sveriges ära och för nordens frihet. De föll för vår ära och frihet.


Vi lämnar kyrkogårdens skugga och beger oss hemåt. Det stinker vitlök när jag sitter på bussen och jag inser att jag är den enda svensken ombord. Kvinnor i hucklen snattrar på arabiska och en flock somaliska ungar skriker och bråkar med varandra. Var det verkligen det här som Göte Carlsson, Anders Lindegren och tusende andra föll för att kunna lämna oss? Jag tror inte det. Det var länge sedan jag bestämde mig för att det inte är det här jag ska lämna till framtida generationer. Det här är inte att förvalta deras arv. När gick det så snett?

Jag har bestämt mig för att göra något åt saken. Hur vill du förvalta de stupades arv? Vilket samhälle vill du lämna till nästa generation? Bli medlem redan idag och hjälp oss att skapa en bättre framtid.

En krååkas vingslag

Under onsdagen den 15:e Augusti så besökte sju medlemmar från Svenskarnas parti från Kalmar och Nybro en teaterföreställning uppförd av Madesjö hembygdsförening. Förställningen heter ”En krååkas vingslag” och handlar om de lokala hjältarna vid namn Sven Håkansson Krååk och prästen Petrus Magni som kämpade mot de invaderande danskarna 1612. 

Att hålla den lokala historien levande genom den här typen av skådespel är både roligt och viktigt. De frivilliga skådespelarna gjorde en strålande insats och det märktes inte minst på alla skratt och applåder.

Den tappre Sven Krååk samlar Madesjöbönderna till motstånd och lurar slutligen danskarna i en fälla.

Danskarna försöker i sin tur fånga den sturska prästen och deras spion klär ut sig till en fågelskrämma för att försöka hitta hans gömställe. 

Föreställningen avslutas med slaget vid Jutebackarna där Madesjös bönder under Krååks ledning besegrar de danska soldaterna utsända från det ockuperade Kalmar slott. Endast 2 danskar kommer undan, de övriga slås ihjäl på slagfältet eller hängs i en av de stora ekarna.

Kvällen avslutades med ett besök vid minnesstenen över slaget som är belägen endast några hundra meter från platsen där föreställningen utspelade sig.

I Madesjö finns även Sveriges längsta hembygdsmuseum som verkligen är värt ett besök.

SvP visar vägen!

Vilken underbar dag.


Det är svårt att försöka bedriva politik när man är på jobbet men det är knappast svårt att vara stolt över sina partikamrater.

I söndags, den 8 juli, samlades mina partikamrater från Tierp, Mora och Söderhamn för att gemensamt hjälpa Hofors barn, som i åratal ignorerats av Hoforshus AB.

Vid flera tillfällen så har de boende i området bett om att få den minst sagt bedrövliga lekplatsen på Storgatan i Hofors rensad på ogräs samt att få staket och andra fasta installationer reparerade och barnsäkra. Tyvärr så pratar kommunen och Hoforshus Ab hellre om åtgärder snarare än att faktiskt göra något. Vi i Svenskarnas parti anser att folkgemenskap ska man inte prata om utan det ska man praktisera.

När mina partikamrater fick reda på dessa missförhållanden så skickade man in en tillståndsansökan till Hoforshus AB för att få tillstånd att reparera och måla staket runt lekparken samt andra delar av lekparks-inredningen och rensa bort det nästan meterhöga ogräset.
Men när tiden gick och inget tillstånd eller ens ett svar gavs så valde mina partikamrater då att ta saken i egna händer. Man införskaffade färg, virke och leksaker till barnen och åkte till lekparken där man träffade några av de boende i området som visade stor tacksamhet och glädje över partiets initiativtagande.

Efter reparationerna av bland annat staketet och en gunghäst så började aktivisterna att röra sig hemåt. På väg därifrån så stötte aktivisterna på Christian Rickardsson som är VD för Hoforshus AB. Tidningen Arbetarbladet har tidigare i en artikel uppgett att Rickardsson utan uppenbar anledning skulle nekat personer som vart på lekplatsen för att fixa den, att reparera eller måla staketet. Mot aktivisterna visade han däremot upp en annan sida där han var väldigt tillmötesgående. Det har nu även skickats ett brev till den verksamhetsansvarige Bertil Östberg angående bland annat valet av kulör på staketet. Staketet är dock i så dåligt skick att det egentligen skulle behöva bytas. Självklart erbjöds hjälp även med detta.

I dagens upplaga av lokaltidningen Arbetarbladet så bekräftar även Christian Rickardsson att alla politiska partier är välkommna att hjälpa till att reparera lekparken.

Länkar:

Hoforsbloggen, Arbetarbladet, http://www.svenskarnasparti.se/

We few, we happy few, we band of brothers;

Vilken underbar dag.

Gårdagens manifestation i Salem är alltid en upplevelse som fyller mig med mycket olika känslor. Det är väldigt svårt att beskriva alla med ett enda ord. Värdigt, respektfullt och sorgligt men samtidigt också mäktigt, kraftfullt och hoppfullt.

Vi var 850 deltagare i går. Det var fler än förra året vilket är väldigt bra. Alla som var där igår är en hjälte i mina ögon. Som Dan sa i sitt tal; Vi gör skillnad. Att vi går där varje år visar att vi inte accepterar det våld som vårt folk utsätts för.

Vi är en utvald skara. Vi är inte så många men vi är övertygade om att vår kamp är för något gott. Oavsett vilken organisation vi tillhör så är övertygelsen den samma. Jag kom att tänka på ett stycke från Shakespeare's Henry V:

We few, we happy few, we band of brothers;
For he to-day that sheds his blood with me
Shall be my brother; be he ne'er so vile,
This day shall gentle his condition:
And gentlemen in England now a-bed
Shall think themselves accursed they were not here,
And hold their manhoods cheap whiles any speaks
That fought with us upon Saint Crispin's day.

Dessa ord är lika sanna idag som när de skrevs för 400 år sedan. Vi är en utvald skara, vi är få men vi är enade för den som går med mig i Salem ska vara som min broder. Och den som inte var där ska ångra det och fan hålla käften och skämmas när någon talar som faktiskt gick med oss i Salem.

Det är vi som gör skillnad. Det är vi som är hjältarna. Nästa år är det din tur att marschera med oss.

Nationell.nu har en artikel om gårdagen här liksom Realisten.se. Johanne på AB har som vanligt inte fattat vad det handlar om och skriver en rätt värdelös artikel om det här. De flesta andra nyhetssidor har små notiser om det men det mesta överskuggas av terrordådet i Stockholm som också skedde igår.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/massiv-polisbevakning-i-lugnt-salem-1.1225765
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=4235356
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=4235274
http://lt.se/nyheter/1.1037180-sodertaljepolitiker-tagade-i-salemmarschen
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/lugna-demonstrationer-i-salem_5802807.svd
http://www.stockholmsfria.nu/artikel/86284
http://svt.se/2.22620/1.2266022/lugn_marsch_i_salem
http://www.vk.se/Article.jsp?article=402489&categorylist=10,4,6,32,39,480,987

Svenska hjältar?

Svenska hjältar?

Aftonbladet tramsar vidare. Den här gången ihop med TV4. De har en kampanj som heter Svenska hjältar där man kan nominera vardagshjältar. I vanlig ordning så håller de på att hylla folk som genom att begå brott ”Bekämpat främlingsfientligheten”. En av de nominerade är nämligen 17-åriga Felicia Margineanu som drog ihop en spontan massdemonstration mot SD som slutade med att en person demonstranterna MISSTÄNKTE vara Sverigedemokrat blev knivhuggen.

Är man en hjälte då eller borde hon dömas för anstiftan till mordförsök? Jag lutar åt det senare. Men Aftonbladet vill ha in fler hjältar. Jag gillar ju att hjälpa människor. Så då tycker jag att vi ska ge dem några. Ju fler SVENSKA hjältar de får tips om desto pinsammare kommer deras val att framstå sen.

Jag nominerade Daniel Höglund. Han är en ”Svensk hjälte”. Han och alla andra övertygade nationalister. Vi är de verkliga hjältarna. Vi är "the good guys". Aftonbladet däremot är inga hjältar. Janne Helin & Janne Sherman och deras redaktioner är snarare bottenskrapet. Slamkryparna. Trollen som blir förstenade när man drar fram deras lögner i solljuset.

Nominera någon du också. Nominera en SVENSK hjälte. Nominera en nationalist.
Gör det idag och gör det HÄR.