Vilken underbar dag.
Vissa dagar undrar jag vad fan jag jobbar med. Telefonen ringer på bryggan och folk klagar på allt från temperaturen i bubbelpoolen till aggregaten på kyltrailers som inte fungerar. Allt från stopp i toaletterna till att fråga vad det är för temperatur ute. Och alla förväntar sig att jag ska lösa allt. Då känns det som om jag valt fel yrke. Hade jag velat jobba som magiker hade jag blivit lärling åt Joe Labero. Det enda jag kan göra är att delegera fråga, att be dem ringa någon annan eller att helt enkelt tyst förbanna herr Bells uppfinning inombords.
Vissa dagar vill jag bara sitta där ifred, utan telefon, med min kaffekopp och stirra in i dimman. Sitta i min egen lilla värld. Bara radarn, kaffekoppen och mina egna tankar. Det låter lite mellankoliskt men det hinner aldrig bli tråkigt. Dels för att telefonen ringer hela tiden, dels för att trafiken på östersjön är rätt livlig och dels för att matrosen på min vakt är en kul kille.
Dagens underhållning kommer i form av en kryssningsbåt på väg till Stockholm som ropar upp andra fartyg över radion för att be dem bryta mot trafikreglerna med en oerhörd vännlighet och dels andra fartyg som med sina namn, som man bara måste misstolka, ger upphov till skratt. Vissa fartygs namn är inte så genomtänkta.
Båten du inte vill möta i en mörk TSS...
Samtal om kvinnor, maten ombord, invandringen och lämliga straff för P3:s radiopratare fördriver tiden. Man glider in och ut ur sina egna tankar snabbt. På dagarna kan det gå flera timmar utan att jag tänker på henne. På natten är det värst. I mörkret är det lättare att se henne framför mig. Som ett spökskepp...
Dagens visdomsord från vaktmatrosen: "Gift dig aldrig med en tjej med röda strumpor."
