måndag 3 december 2012

Finbesök och Sabaton, Julbord och Trondheim

Vilken underbar dag.

Eller vilken underbar vecka rättare sagt. Den blev så jävla långt ifrån vad jag planerade men riktigt lyckat ändå. Har inte hunnit med att skriva på ett tag men det är skönt att sitta på ett hotell och bara slappna av nu...
Veckan började inte precis så jävla roligt men onsdagens spelning med Sabaton var kanon och förfesten gästades av finbesök från Skåne. Drinkarna blandades av den sötaste bartendern på Finnlines och nattmaten lagades av Gordon Ramseys elaka tvilling.

Helgen bjöd på en Stockholmsresa för att gästa partikamraternas julbord. Det var riktigt kul att se så många gamla vänner, maten var underbar och till och med tomten hade gått med i Svenskarnas parti.

På söndagen var det dags att åka till Trondheim för att sätta sig i skolbänken en vecka. Hotellets relaxavdeling lockar just nu men det blev lite turistande också även om det är svinkallt. Den kommande veckan kommer att bli lika bra känner jag och nästa helg ser jag verkligen fram emot...




söndag 18 november 2012

Ghetto, kära ghetto.



Äntligen hemma och utvilad.

Hemresan var lagom lustig. Afrikansk standard betyder tydligen inte aircondition på rummet. Men det gjorde inte så mycket, jag stannade bara på hotellrummet i 2 timmar innan jag blev hämtad till flyget.

Flyget gick via Frankfurt och Arlanda innan jag var hemma i Kalmar. Men det tog bara 29 timmar från Puman hem till dörren... Men nu har hunnit med att hämta ut alla de paket jag satt och beställde innan avmönstring. Har även hunnit med att börja planera för ledighetens partiarbete och även att delta i en av organisationen Missing Peoples sökningar efter en försvunnen man tillsammans med andra partikamrater.

Den här typen av aktivism har jag saknat när jag är ombord. Att få göra något vettigt och få hjälpa mina medmänniskor. Men det är det livet jag har valt och då får man göra det bästa av situationen. Jag kan ju iaf fortfarande bidra ekonomiskt till partiet de månaderna jag inte är iland. Det är väldigt enkelt att göra och vetskapen om att varje krona gör skillnad är glädjande. Om inte du gör något för partiet idag så borde du göra det. Hjälp oss att skapa en bättre framtid för vårt folk. Att donerar  50 kronor i månaden har de flesta råd med oavsett vilken ekonomisk situation man är i. 50 kronor är småpengar men det gör stor skillnad för oss om det är många som gör det.  Beroende på hur mycket man donerar varje månad så får man ett av de tre rockslagsmärken som ni kan se på Arminius hemsida.


Nästa vecka kommer jag att dra igång förberedelserna till nästa planerade aktivitet. Jag kommer att behöva hjälp av en prinsessa till en del av förberedelserna...

lördag 10 november 2012

56/56 + 2... Another fucking day in paradise...



Hopp och förtvivlan...

I den här branschen så är det inte alltid så lätt att bara gå hem när arbetspasset är färdigt. Det är inget 9-5 jobb där man bara kan säga tack och hej när dagen är slut. Man har tur om man kommer hem i tid...

Jag har inte tur. Skulle mönstrat av idag men aprikanerna är inte snabba på pappersarbete. På måndag ryktas det att helikoptern kommer men jag är skeptisk. Aprikanerna jobbar inte på helgen så jag misstänker att papperna knappast är färdiga på måndag. Jag har inga förhoppningar längre. För varje helikoter jag ser som lyfter från riggen så blir jag bittrare och bittrare...

Kursen jag skulle börjat på måndag missar jag ändå. 22 125 spänn skulle den kostat mig men det får bolaget stå för nu och de har lovat att betala en ny kurs åt mig innan jag ska ombord nästa gång. Allt löser sig och solbränd blir jag i väntan på min helikopter...

En sjöman kommer när han kan och går när han vill. 



måndag 29 oktober 2012

45/56.... Det börjar närma sig slutet.

Vilken underbar dag.

En långsam lastning i Luanda, hamnen som gud glömde och sedan ut en vända till på fältet innan det är dags för avmönstring. Har jag tur kan jag få gå av när vi ligger till kaj men den chansen är nog rätt liten.

I Aprika går allting långsamt. Ingen verkar ha någon aning om när saker ska hända eller om vi får de saker vi beställt.

Jaguaren, som jag gjorde min första vecka på, kom in igår och förtöjde akter om oss. Kul att se henne från den sidan också.

Jag kan nästan se ljuset i slutet av tunneln. Det har varit ett underbart äventyr men det ska faktiskt bli skönt att åka hem. Min lista över saker som ska hinnas med på ledigheten är inte så förbannat lång men jag ser verkligen fram emot att få träffa någon jag saknat...

Jaguaren på väg in.


Lastar i Luanda.

Däcket fullt och på väg till fältet.

söndag 21 oktober 2012

37/56 Vissa dagar går man bara runt med ett leende på läpparna...



Vilken underbar dag.

Vissa dagar går man bara runt med ett leende på läpparna...

Idag är en sån dag. Solen skiner, det blåser knappt, 30 grader varmt och vi ligger bredvid riggen och väntar. Jag är jävligt glad att det finns internet ombord. Små saker som ett meddelande på facebook kan verkligen göra hela ens dag.

Vi bunkrade på redden  för några dagar sedan och nu har riggen fått större delen av oljan, den cement som vi lastade i Luanda och all däckslast. 

Det är skönt med lite lugn. I veckan fick jag en heldag med gummi och vaselin. Smorde blixtlåsen på alla överlevnadsdräkter.




söndag 14 oktober 2012

Ett lyckligt förhållande...



Vilken underbar dag.

Idag firar jag en hel månad med min Puma. Nu har jag fått vad jag vill ha men det blir 25 bonusdagar till innan jag gör slut...

Vi ligger till kaj i Luanda för att lossa och lasta. Här går det minsann inte fort och ingen verkar riktigt veta vad eller när vi ska lasta vad. Ute är det nästan 30 grader idag och på bryggan är det behagliga 22. Jag hann få en halvtimmes sol på monkey island innan vakten idag.

Snart är vi klara här och ska gå tillbaka till att vara standby ute vid riggen. Jag längtar redan dit. Att bara sitta med sin kaffekopp och titta ut över havet i månljuset och se hur gasfacklan som brinner högst upp i oljeriggens borrtorn sakta gungar upp och ner vid horisonten...


Lossar däckslasten.



 Min puma.






Weza har förtöjt bredvid.