18/56

Vilken underbar dag.

Dag 18 av 56 ombord. Det är 30 grader varmt ute och jag ska inspektera livflottar och FRB:n. Solen skiner och det är inte ett moln i sikte. Det här kommer att ta tid känner jag. Sitter i solen på backen och njuter. Vi ligger close standby idag medan de jobbar under riggen och det är faktiskt skönt att vara ute och röra på sig lite trots värmen.

Igår testade vi brandbekämpningsutrustningen. Det är bra tryck i de vattenkanonerna kan jag lova.

Idag blir det att släpa sig ner till gymmet igen fast motivationen inte är på topp...

 

Välkomen till min värld...

Vilken underbar dag.

En helt underbar dag fylld med spänning! Eller kanske inte...

Vaknar av fartygslarmet. Kolsvart i hytten och jag snubblar över skrivbordsstolen på väg till lampknappen. Sliter på kläderna och springer till samlingsstationen. Idag har vi brandövning, livräddningsövning och livflotteövning. Härligare sätt att vakna upp på finns knappast...

Resten av dagen blir lugn iaf. Det är skönt att få sitta med en kopp kaffe och sakta gunga i de långa dyningarna som rullar in söderifrån. Rakt söderut är det bara hav ända tills sydpolens is tar vid. Vi ligger kvar vid riggen SE och det kommer vi nog att göra ett par dagar till.

Ska försöka gå ner till gymmet varannan dag har jag bestämt. Jag har faktiskt ett vad att vinna...

En helt vanlig jävla dag...

Vilken underbar dag.

Skrev ett blogginlägg som inte blev riktigt vad jag täkt. Får se om det någonsin blir publicerat. Tills dess får ni nöja er med det vanliga uppdateringarna. För övrigt så börjar jag tänka på engelska... Lite hjärntvättad har jag nog hunnit bli på 2 veckor.

Har man lite fritid ombord så kan man ju alltid fiska. Vi fick en liten på 38 kilo som hamnade i byssans frys. I dag har vi lossat cement till SE och jag fick en bild på när de blåser ur sina linor efteråt. Fick även en bild på när de tar emot helikoptern.

Att leva ombord. De första 10 dagarna...

Vilken underbar dag. 

10 dagar avklarade och bara 46 dagar kvar ombord innan jag ska hem till kylan igen. Här söder om ekvatorn har våren precis börjat. Idag är det 28 grader varmt och lite mulet. Jag jobbar i shorts och t-shirt. Det är ju inte precis så att man längtar hem ännu. I december när det är högsommar här kommer det nog inte att vara lika roligt med värmen men det slipper jag förhoppningsvis. 

Börjar komma in i rutinerna nu med alla checklistor och det vanliga styrmansjobbet. Båtkörningen, sjökortsrättningar, kontolera säkerhetsutrustningen, osv...  Det är inte lätt att komma till en ny båt men jag börjar bli rätt van vid det. 

Hytten jag har är inte så illa. Det är nog den minsta styrmanshytten jag haft sedan jag var på Tidan men man sover ju bara där ändå. En skön säng, TV och internet finns och vad kan man mer begära? Gymmet nere under backen innefattar en maskin, en bänk och en sandsäck. Det duger för mig.

Maten ombord är bättre än jag väntade mig. Jag har seglat med filipinska kockar förr och det var inte en rolig upplevelse... Kockjävlen här ombord är bra. Västerländsk mat och 3 olika rätter att välja på till både lunch och middag. Bakar gör  han också så det blir nog svårt att lyckas få rutor på magen under den här törnen. 

Idag fick vi jaga bort fiskare som körde runt riggen vi vaktar. Negrerna pratade ingen engelska och ingen här ombord pratar portugisiska så det var en liten utmaning men till slut verkade de fatta vinken... 

S E

Vilken underbar dag.

Jag har hittat mig en riktig puma. Jag trivs med henne. Inte lika ung som Jaguaren men har desto mer rutin. She dosen´t fuck me over som överstyrman säger.

Vi ligger som supplybåt till en borr-rigg just nu. Idag har vi bunkrat dem med både vatten och diesel . Rör och containrar blir det nästa vecka. Det är spännande båtkörning men lite långtråkigt samtidigt. Att vara med när de lyfter upp saker med kranen är lite mer att göra än att bara sitta och titta på en slang.

Vädret är fint och vi hade 31 grader vid lunchtid. Det är inte så illa att sitta på bryggan med aircondition då... 

Learning the trade...

Vilken underbar dag.

Det blev 6 dagar med Jaguaren totalt innan det var dags att åka till min Puma. Att packa väskan en gång om dagen för att man trodde att det skulle ske men inte blev av var rätt frustrerande men så är det tydligen i Aprika. Strunt samma, jag gillar Jaguaren. Det var nog något av det mest spännande jag gjort på länge.

I vanliga fall så brukar man försöka hålla sig så långt från bojar och riggar man kan när man kör båt men här är det tvärt om. Jaguaren ligger som supplybåt vid en boj som ska fixas och målas. 18 aprikaner jobbar på den med att sätta upp byggnadsställningar men det går jävligt sakta. De måste ha rekryterats bland kommunalarbetarna för det är 5 som jobbar och resten står och tittar på... Själv tittar jag på en datorskärm och ibland på de valar och delfiner som plaskar runt i närheten.

Ett par gånger om dagen går vi in till bojen för att lasta över lite utrustning och ibland går vi bort till bostadsriggen Lancelot för att hämta eller lämna annan utrustning. Men största delen av tiden ligger vi och väntar på något att göra. Det är mycket tid att läsa, prata och lära sig jobbet. Aprikanerna jobbar mellan 06-18 och efter det så håller vi oss på lite längre avstånd från bojen.

Besättningen är kanonbra och jag får köra en massa båt i DP mode. I övrigt så håller maten på att ta slut ombord, trots ihärdigt fiskande av filipinarna, och det var strul med att få den nya provianten levererad så det ska bli skönt att få åka vidare till Puman. 

På äventyr i Aprika...

Vilken underbar dag.

Väckning vid 05:30 i lördags morse för utcheckning och transport till flygplatsen tillsammans med chiefen och trikaren. På flygplatsen var det lika varmt och fuktigt som när jag landade i onsdags. Kön till helikopterincheckningen tog nästan en timme och när vi väl kom fram så fanns inte våra namn med på deras lista. 

Efter ett telefonsamtal till agenten så fick ändå jag och chiefen åka med men trikaren fick vänta tills på måndag. När min väska skulle vägas så hade jag nästen 5 kilo för mycket och negern bakom disken suckar så djupt att det hörs i hela incheckningshallen. Jag får dumpa en del av mina saker med trikaren så han förhoppningsvis kan ta med det på måndag. Skeppsposten som jag har släpat på hela vägen från Sverige, mina böcker och mina arbetsskor lämnas i hans förvar...

Genom säkerhetskontrollen går det bra. De tittar knappt på mitt visum som skulle vara så jävla viktigt. I loungen bjudes det på den minsta koppen kaffe jag någonsin sett och efter en näst intill endlös väntan och säkerhetsgenomgång så kunde vi äntligen gå ombord på helikoptern...

Spänd av förväntan sitter man fastspänd och med hörselskydden på och väntar på att lyfta. Motorerna tjuter och propeller snurrar när piloten meddelar i högtalarna att de har problem med ena motorn och alla måste stiga av igen. Vilket jävla antiklimax. Så tillbaka till vänthallen igen utan något besked om när eller hur vi kommer att få flyga. Chiefen är iaf munter. ”Its atleast another night or two at the hotel. There´s no choppers flying on Sundays!” säger han på sin skottska och ler brett.

Efter en timme får vi besked om att de ordant en ny helikopter och den här gången går det bättre. Flygresan tar 45 minuter tills första stoppet som är ett borrfartyg. Där får vi vänta en halvtimme medan helikoptern tankas och de nya passagerarna stiger ombord. En ny flygtur på 15 minuter till innan vi båda får gå av på bostadsriggen Lancelot. Lancelot ligger bredvid riggen Girassol och hyser bostäder för en stor del av som arbetar på oljefältet. Vi får veta att Jaguar ligger borta vid en av bojarna på jobb och att vi kommer att bli hämtade med en surfer (liten arbetsbåt) om en timme. Tills dess är vi välkommna att äta lunch i mässen om vi vill.  Maten är inte så illa ändå. Någon slags överkokt köttgryta och pasta. Tillslut blir klockan 15 och vi åker med  surfern mot Jaguaren. Efter fyra och ett halvt dygn är jag snart ombord...

Hon är ung och fin. Knappt ett år gammal och tahiländska precis som hennes två systrar. Folket ombord verkar bra. Britter, burmeser, filipinare och ett par andra nationaliteter. Skepparen förklarar att jag bara kommer att vara här ett par dagar innan jag ska vidare till Puman. Lite strul med avlösningarna är inget ovanligt tydligen. 12-6 vakten får jag gå tills dess. Åhh... Och internet fungerar föresten inte sedan ett par veckor tillbaka tillägger han. 

Vilken underbar dag... Jag hoppas iaf att trikarn hinner dyka upp innan dess med sakerna som jag tvingades att lämna. Tills dess så blir det här mitt hem under mina äventyr i Aprika. Inlägget dyker upp på bloggen när jag får tillgång till internet...