På äventyr i Aprika...

Vilken underbar dag.

Väckning vid 05:30 i lördags morse för utcheckning och transport till flygplatsen tillsammans med chiefen och trikaren. På flygplatsen var det lika varmt och fuktigt som när jag landade i onsdags. Kön till helikopterincheckningen tog nästan en timme och när vi väl kom fram så fanns inte våra namn med på deras lista. 

Efter ett telefonsamtal till agenten så fick ändå jag och chiefen åka med men trikaren fick vänta tills på måndag. När min väska skulle vägas så hade jag nästen 5 kilo för mycket och negern bakom disken suckar så djupt att det hörs i hela incheckningshallen. Jag får dumpa en del av mina saker med trikaren så han förhoppningsvis kan ta med det på måndag. Skeppsposten som jag har släpat på hela vägen från Sverige, mina böcker och mina arbetsskor lämnas i hans förvar...

Genom säkerhetskontrollen går det bra. De tittar knappt på mitt visum som skulle vara så jävla viktigt. I loungen bjudes det på den minsta koppen kaffe jag någonsin sett och efter en näst intill endlös väntan och säkerhetsgenomgång så kunde vi äntligen gå ombord på helikoptern...

Spänd av förväntan sitter man fastspänd och med hörselskydden på och väntar på att lyfta. Motorerna tjuter och propeller snurrar när piloten meddelar i högtalarna att de har problem med ena motorn och alla måste stiga av igen. Vilket jävla antiklimax. Så tillbaka till vänthallen igen utan något besked om när eller hur vi kommer att få flyga. Chiefen är iaf munter. ”Its atleast another night or two at the hotel. There´s no choppers flying on Sundays!” säger han på sin skottska och ler brett.

Efter en timme får vi besked om att de ordant en ny helikopter och den här gången går det bättre. Flygresan tar 45 minuter tills första stoppet som är ett borrfartyg. Där får vi vänta en halvtimme medan helikoptern tankas och de nya passagerarna stiger ombord. En ny flygtur på 15 minuter till innan vi båda får gå av på bostadsriggen Lancelot. Lancelot ligger bredvid riggen Girassol och hyser bostäder för en stor del av som arbetar på oljefältet. Vi får veta att Jaguar ligger borta vid en av bojarna på jobb och att vi kommer att bli hämtade med en surfer (liten arbetsbåt) om en timme. Tills dess är vi välkommna att äta lunch i mässen om vi vill.  Maten är inte så illa ändå. Någon slags överkokt köttgryta och pasta. Tillslut blir klockan 15 och vi åker med  surfern mot Jaguaren. Efter fyra och ett halvt dygn är jag snart ombord...

Hon är ung och fin. Knappt ett år gammal och tahiländska precis som hennes två systrar. Folket ombord verkar bra. Britter, burmeser, filipinare och ett par andra nationaliteter. Skepparen förklarar att jag bara kommer att vara här ett par dagar innan jag ska vidare till Puman. Lite strul med avlösningarna är inget ovanligt tydligen. 12-6 vakten får jag gå tills dess. Åhh... Och internet fungerar föresten inte sedan ett par veckor tillbaka tillägger han. 

Vilken underbar dag... Jag hoppas iaf att trikarn hinner dyka upp innan dess med sakerna som jag tvingades att lämna. Tills dess så blir det här mitt hem under mina äventyr i Aprika. Inlägget dyker upp på bloggen när jag får tillgång till internet...