Till ungdomarna i Forserum

Läser en artikel i tidningen om hur Somalier uppmanas att flytta från Forserum. Den spontana tanken är, fan vad bra. Äntligen ett resultat. 

Men sedan inser jag snabbt att inte fan flyttar de hem. De kommer snarare att söka sig till andra kommuner istället. Det ungdomarna har gjort är tyvärr ingen långsiktig lösning på problemet.

 

Så till er ungdomar i Forserum som fick bort somalierna vill jag bara säga några saker. Jag står helt bakom er uppfattning om att somalier inte hör hemma här. Varken i Forserum, i Småland eller i Sverige. Er reaktion är sund, naturlig och det är många, många svenskar som känner som er. Ni är engagerade och driftiga och det måste användas!

Men att kasta sten på dem, trakassera dem, misshandla dem och hota dem är ingen bra lösning. Ni tänker rätt men gör fel. Att slå dem på käften löser bara problemet tillfälligt. Nu kommer givetvis somalier att flytta från Forserum men inte fan flyttar de hem till Mogadishu. De kommer kanske att bosätta sig i Nässjö, i Jönköping eller i någon annan liten småländsk by och fortsätta att ställa till bekymmer för lokalbefolkningen. 

För ställa till bekymmer gör de. Att Sverige redan tar emot flest somalier i Europa är ren idioti. Att det blir fler och fler för varje vecka gör inte saken bättre. Här har vi en rad exempel på hur somalier beter sig i Sverige:

 

Somalier rånade och tände eld på sitt offer.

Svenskar räddade kvinna från somalisk våldtäktsman.

Oenig tingsrätt friade våldtäktsåtalad somalier.

Somalier rånade handikappad svensk.

Somalier i niqab rånade Guldfynd.

Somalier tog med 32 kilogram kat på tåget

Sänkt straff för somalier som rånade svensk 12-åring

Asylsökande somalier knivskar två i Tibro

Detta är ett axplock av de två senaste månadernas händelser. Som ni ser så händer dessa typer av brott över hela landet där somalier blivit placerade och inte enbart i Forserum. Jag drar givetvis inte alla över en kam men jag skulle mer än gärna se att vi skickade hem alla för att kunna slippa brott som de ovan. Hur många våldtäkter, misshandlar och rån ska vårt folk behöva stå ut med för att vi ska ha somalier här?

Så till er ungdomar i Forserum som fick bort somalierna vill jag bara säga några saker. Det här var bara början. Jag står som sagt helt bakom er uppfattning om att somalier inte hör hemma här. Men om vi ska kunna bli av med dem så är det inte genom att kasta sten på deras fönster vi ska gå till väga. Ni måste bli en del av hela landets politiska opposition.

Genom att vi alla organiserar oss i Svenskarnas parti (SvP) och åstadkommer en förändring  i invandringspolitiken kan vi bli av med problemet. Vi kan stoppa invandringen och skicka hem dem som är här. Inte genom att slå dem på käften så de flyttar från byn utan genom att åstadkomma en konkret förändring i Sveriges invandringspolitik så vi slipper dem i alla samhällen. Bli medlem redan idag och hjälp oss att skapa en bättre framtid.

Fallen i öster för Sveriges ära och nordens frihet.

Jag tog en promenad med en god vän idag. Målet var norra kyrkogården i Kalmar och två av de 13 000 gravar som finns. För på norra kyrkogården så vilar två bortglömda hjältar.

Flera stora almar skuggar den lummiga kyrkogården och solen skiner ner genom lövverket när vi kommer fram till de båda garvarna. Där i skuggan vilar Göte Carlsson som föll vid Hangö och Anders Lindegren som föll vid vid Märkäjärvi. De båda var frivilliga soldater i Finlands ödeskamp mot Ryssland. Göte var ursprungligen sjöman och Anders var tryckare. Två olika livsöden med samma slut. På gravarna lägger vi nya blommor. De båda stenarna skulle behöva tvättas och fyllas i men det tynger samvetet att vi får lämna det till nästa gång.

Att vårda de stupades minnen och gravar faller på vår lott. Alla de som gav sitt liv för vår frihet får aldrig falla i glömska. Trots att 70 år har gått sedan de föll så är vi skyldiga dem att hålla deras minne levande. Utan deras offer så skulle vi kunnat gå samma öde till mötes som större delen av östra Europa gjorde under kommunismens förtryck.

Till skillnad från de krig idag där svenska soldater skickas att dö i Afghanistan, Libyen eller någon annanstans för att tjäna USA:s syften så föll dessa två och tusentals andra hjältar för VÅR frihet, för VÅR framtid och för VÅR ära.Vi är skyldiga att minnas dessa män. Deras osjälviska offer säkerställde vår framtid. Vi är skyldiga dem att förvalta det arvet.

De frivilliga svenskar som deltog i Finlands kamp mot Ryssland är alla hjältar. De som kom hem igen levande, de som kom hem i en kista och de som fick sin sista vila på slagfältet är alla värda att minnas.

För Sveriges ära

och nordens frihet.

De kunde icke vika

Blott falla kunde de.

Och föll gjorde de. De stupade vid Jandeba och Svir, vid Hangö och Märkäjärvi, vid Vierumäki och Suokas. De föll långt hemifrån för Sveriges ära och för nordens frihet. De föll för vår ära och frihet.


Vi lämnar kyrkogårdens skugga och beger oss hemåt. Det stinker vitlök när jag sitter på bussen och jag inser att jag är den enda svensken ombord. Kvinnor i hucklen snattrar på arabiska och en flock somaliska ungar skriker och bråkar med varandra. Var det verkligen det här som Göte Carlsson, Anders Lindegren och tusende andra föll för att kunna lämna oss? Jag tror inte det. Det var länge sedan jag bestämde mig för att det inte är det här jag ska lämna till framtida generationer. Det här är inte att förvalta deras arv. När gick det så snett?

Jag har bestämt mig för att göra något åt saken. Hur vill du förvalta de stupades arv? Vilket samhälle vill du lämna till nästa generation? Bli medlem redan idag och hjälp oss att skapa en bättre framtid.

Jag längtar ut...

Vilken underbar dag.

Bara 17 dagar kvar...
Vädret har gått från solsken och den varmaste dagen på hela sommaren igår till gråmulet och trist idag. Men jag dricker ändå mitt kaffe på balkongen och lyssnar på arabungarnas tjatter. Borde inte skolorna börjat idag? Inte konstigt att man längtar ut. Ut till tystnaden, till att se horisonten till frisk luft och till känslan av frihet...

Läser DN idag om hur politikernas brutna löften orsakar bostadsbrist, om skolornas fortsatta neddragningar, om hur kriminella invandrargäng skjuter ned varandra på öppen gata och om SJ:s fortsatta misslyckanden...
Samhället är totalt havererat. Tro fan att man längtar bort från den här skiten. Men snart är det dags. Kontraktet är påskrivet och jag väntar bara på de sista papperna för att kunna ansöka om visumet. Det verkar fan vara svårare att få visum till ett Afrikanskt Ugabuguland än att ta sig till Sverige.

Gula febern-vaccinering, ett "Letter of invitation" från någon i landet, ett "Letter of guarantee" från någon i landet, ett utdrag ur mitt brottsregister, översatt till portugisiska och stämplat av UD, ett brev till deras ambassad, två foton, två signerade ansökningar och mitt pass vill de ha. Om vi ändå hade samma krav när all världens kriminella försökte ta sig hit...

Jag stannar nog på balkongen idag med min kaffekopp...

Life is good...

Vilken underbar dag.

Är förvånansvärt jävla positiv idag trots en långpromenad hem inatt och att jag sov på soffan. Sitter i solen på balkongen med en kopp kaffe, Völund Smed på stereon och det senaste numret av Framåt. Vi får väl se hur det blir ikväll men imorgon blir det loppmarknadsbesök och kräftskiva...

Passar på att njuta innan det är dags för jobb igen. Men jag längtar verkligen ut just nu...

Svenskarnas parti (SvP) sätter press på kommunen att ordna lekplatser för barnen.

Vilken underbar dag. 

Bra jobbat ni som var i Hofors och fixade lekplatsen. Idag kan man läsa i Gävle Dagblad om hur Hofors kommun ålagt byggkontoret att planera för nya lekplatser i Hofors. 

Bakgrunden till beslutet är de nedgångna lekplatserna i Hofors som under sommaren uppmärksammades på Hoforsbloggen. Svenskarnas parti (SvP) skickade in en tillståndsansökan till Hoforshus AB för att få reparera och måla staket samt andra delar av lekparks-inredningen samt rensa bort det nästan meterhöga ogräset. Erbjudandet från Svenskarnas parti (SvP) uppmärksammades även på Hoforsbloggen och det dröjde inte länge för än Folkpartiet (FP) beslutade att de måste förekomma SvP genom att åka dit och rensa ogräs.

Eftersom veckorna gick och inget tillstånd eller ens svar gavs på SvP:s erbjudande till Hoforshus så valde aktivisterna att ta saken i egna händer och visa att partiets folkgemenskapspolitik inte är något man ska tala om utan det ska man praktisera. 

”Efter reparationerna av bland annat staketet och en gunghäst så började aktivisterna att röra sig hemåt. På väg därifrån så stötte aktivisterna på Christian Rickardsson som är VD för Hoforshus AB. Tidningen Arbetarbladet har tidigare i en artikel uppgett att Rickardsson utan uppenbar anledning skulle nekat personer som vart på lekplatsen för att fixa den, att reparera eller måla staketet. Mot aktivisterna visade han däremot upp en annan sida där han var väldigt tillmötesgående. Det har nu även skickats ett brev till den verksamhetsansvarige Bertil Östberg angående bland annat valet av kulör på staketet. Staketet är dock i så dåligt skick att det egentligen skulle behöva bytas. Självklart erbjöds hjälp även med detta.” kan man läsa påSvenskarnas partis hemsida.

  

Det stöd av de närboende och den uppskattning somaktivisterna visades för sin aktion skrämmer förmodligen de etablerade partierna i Hofors vilket gör att de nu agerar för att satsa på lekplatserna i ett försök att hindra Svenskarnas parti från liknande aktioner. 

Vi tar tillbaka vårt land bit för bit. Att Svenskarnas parti med sin enkla aktion tvingar de etablerade partierna till att föra en politik som är bättre för vårt folk är härligt att se. Även om det är en sådan liten sak som nya lekplatser åt våra barn. 

En krååkas vingslag

Under onsdagen den 15:e Augusti så besökte sju medlemmar från Svenskarnas parti från Kalmar och Nybro en teaterföreställning uppförd av Madesjö hembygdsförening. Förställningen heter ”En krååkas vingslag” och handlar om de lokala hjältarna vid namn Sven Håkansson Krååk och prästen Petrus Magni som kämpade mot de invaderande danskarna 1612. 

Att hålla den lokala historien levande genom den här typen av skådespel är både roligt och viktigt. De frivilliga skådespelarna gjorde en strålande insats och det märktes inte minst på alla skratt och applåder.

Den tappre Sven Krååk samlar Madesjöbönderna till motstånd och lurar slutligen danskarna i en fälla.

Danskarna försöker i sin tur fånga den sturska prästen och deras spion klär ut sig till en fågelskrämma för att försöka hitta hans gömställe. 

Föreställningen avslutas med slaget vid Jutebackarna där Madesjös bönder under Krååks ledning besegrar de danska soldaterna utsända från det ockuperade Kalmar slott. Endast 2 danskar kommer undan, de övriga slås ihjäl på slagfältet eller hängs i en av de stora ekarna.

Kvällen avslutades med ett besök vid minnesstenen över slaget som är belägen endast några hundra meter från platsen där föreställningen utspelade sig.

I Madesjö finns även Sveriges längsta hembygdsmuseum som verkligen är värt ett besök.

Intervjun i tidningen Framåt.

Vilken underbar dag.

Ikväll blir det ett gemensamt teaterbesök som Svenskarnas parti i Nybro anordnat. "En krååkas vingslag" heter föreställningen och det ska bli riktigt roligt. Men först så har jag lovat att lägga upp intervjun med mig i tidningen Framåt.
Om du inte prenumererar redan så rekommenderar jag starkt att du börjar nu. Enklast är att göra det via Arminius här. Eller om du bara vill köpa ett lösnummer så kan du göra det här.

Det senaste numret innehåller bland annat artiklarna:
Tysk kamp för yttrandefriheten: Dan Eriksson skriver om den tyska nationella rörelsen som kämpar för sin rätt att ens få uttrycka sina åsikter.
Historia eller historier: Vad förmedlas inom litteraturen idag? Är det historia eller historier? Magnus Söderman resonerar kring det hela.
Positiv nationalism för en svensk framtid: I månadens krönika tar Dan Eriksson upp vikten av att nationalismen har något positivt att erbjuda.
Finansoligarkins mjuka folkmord: Vad har den svenska regeringen, fri tandvård och direktör Peter Sutherland gemensamt? De är alla delar i Jonas De Geers röda tråd.
Bekvämlighet hotar folkets kampgener: Kom ihåg att hur vi lever våra liv kommer att påverka våra barn och barnbarn, är skribenten Lars Ingemarssons budskap.
Ett trettioårigt krig: Efter trettio år i strålkastarljuset väljer Ultima Thule att sätta punkt. Frilansskribenten Thomas Nyman skriver om bandet som alltid gått sin egna väg.
Recensioner: Under luppen i detta nummer hamnar boken Bankerna och skuldnätet och den bioaktuella filmen Snow White and the Huntsman.

Hej Rickard. Vill du börja med att presentera dig själv för våra läsare?

Hej Stefan!
Jag är 31 år och har varit en aktiv nationalist i mer än halva mitt liv. Jag bor i Kalmar där jag även ställde upp i kommunvalet för Svenskarnas parti 2010. Jag jobbar till sjöss så jag är borta långa perioder och får dåligt samvete för att jag inte kan bedriva aktivism när jag är ute.  Man blir begränsad till att skriva och stötta partiet ekonomiskt.  Det gör att jag försöker bidra med så mycket annat som möjligt när jag är hemma. 

Du är ju en av eldsjälarna bakom de många folkgemenskapsaktioner som utförts i Kalmar län det senaste halvåret. Jag tänker då specifikt på när ni lagade trasiga fotbollsmål, eller när ni nattvandrade i det brottsbelastade området Berga i Kalmar, eller nu senast när ni renoverade en skolgård. Hur kommer det sig att ni börjat ägna er åt den typen av verksamhet?

Anledningen är att vi vill visa att folkgemenskap inte är något man bara ska prat om utan det ska man praktisera. Vi kan inte sitta och lägga motioner om att hänga upp ett par nya nät i fotbollsmålen, det är något som knappast behöver tas upp på ett möte i kommunfullmäktige. Det är en enkel sak att göra för sina medsvenskar. Kommunpolitiken bör fokusera på viktigare frågor. 

Hur har reaktionerna varit från de boende i områdena där ni varit verksamma? Har ni märkt av någon skillnad från den tiden före ni började med dessa aktiviteter på hur det är nu?

Reaktionerna från de boende i områdena där vi genomfört den här typen av aktioner har enbart varit positiva. Samtidigt så försöker kommunerna ändå kritisera oss men de gör bara sig själva till åtlöje. Som i fallet med fotbollsnäten vi satte upp i Berga förra året, där Kalmar kommun åkte ut och plockade ner våra när och satte upp sina egna, eller som nu senast i Nybro där kommunen hellre låter barnens skolgård vara sliten och nedgången än tar emot någon hjälp från Svenskarnas parti (SvP). Reaktionerna är också mycket tydligare än om man tex bara delat ut flygblad i folks brevlådor. 

Varför anser du att det är så viktigt att genomföra aktiviteter likt dessa. På vilket sätt främjar det nationalismen?

Jag anser att det är ett  bra sätt att visa den politiken vi förespråkar i praktiken. Vi börjar i liten skala och bygger upp en folkgemenskap där vi som svenskar tar ansvar för varandra och vår gemensamma framtid. Vare sig det gäller att samla in kläder till hemlösa, att donera blod, att nattvandra eller att hjälpa till med en sådan enkel sak som att iordningställa en lekpark.

Det är också ett bra sätt att visa folk att vi inte är som media brukar framställa oss. Vi är vanliga människor med sunda värderingar och ideal och vi spottar hellre i näven och tar tag i problemen än diskuterar dem i all oändlighet på ett fullmäktigemöte.

Har du några särskilda tips eller förslag på hur andra nationalister också kan börja med folkgemenskapsbyggande aktiviteter?

Att hjälpa hemlösa, att donera blod eller att städa i skogen är aktioner som mina partikamrater gjort på  andra orter och som har inspirerar mig till att göra samma saker. Det är knappast så att jag behöver ge några förslag på hur mina partikamrater ska gå till väga när det gäller liknande aktiviteter. Man behöver bara använda sitt sunda förnuft och vänta på att samhällets brist på folkgemenskap skapar en situation där vi kan hjälpa våra medsvenskar.

Det vi alla måste bli bättre på är däremot hur vi informerar folk om vad vi gör. Det handlar inte om att skryta om våra aktiviteter utan det handlar om att de svenskar som inte är medvetna om vår politik måste få reda på att vi finns och att vi är den förändring i samhället som de behöver. Om vi kan använda den etablerade median för att få ut den här informationen så ska vi givetvis ta den chansen. 

Hur ser du som aktivist på hur nationalismen i Sverige har utvecklats de senaste åren?

Roligt att du frågar just det. Jag satt i veckan och rotade igenom mitt ”arkiv” där jag har sparat lite minnen från mina år som nationalist. Om man jämför hur nationalistiska organisationer utvecklats och hur fokus har ändrats från att bara kopiera Tysklands politik från 30- och 40talet till att utveckla en egen politik för den tid vi lever i så har vi gått framåt i en snabb takt. Att NSF lades ner och att vi valde att engagera oss i Svenskarnas parti är nog det bästa vi gjort. Genom Svenskarnas parti har vi en bra chans att faktiskt föra ut vår politik och en stor möjlighet att faktiskt åstadkomma en förändring. 

I ditt yrkesliv arbetar du ju som sjöman, hur ser det politiska klimatet ut till sjöss? Är det liknande förhållande som i land, eller märker du någon tydlig skillnad från när du med när du är hemma?

Det är en gigantisk skillnad när det gäller invandringsfrågan. På jobbet så kan man prata politik öppet medan jag upplever det som att folk oftast är rädda för att ta upp invandringen när man är iland. Alla är ju inte negativa men alla kan fortfarande diskutera frågan utan att skygga undan. Jag vet inte om det beror på att man jobbar och lever så tätt ihop, dygnet runt, dag in och dag ut, när man är ombord eller om det kommer av att vi sjömän undan för undan ersätts av låglönebesättningar från filipinerna. Jag har seglat ihop med många jätteduktiga filipinare men det spelar ingen roll. Svenska jobb ska gå till svenska arbetare och det är en fråga som de flesta sjömän anser att fackförbunden svikit dem i. 

Du har ju varit politiskt engagerad i ganska många år nu. Vad är drivkraften bakom det arbete du lägger ner och hur bibehåller du motivationen?

Att behålla motivationen är inte alltid lätt. Många gånger vill man bara lägga sig på soffan istället för att ge sig ut och dela ut flygblad. Ibland finner man motivationen i att vilja skapa ett bättre samhälle för vårt folk och ibland får man nöja sig med att finna den i rent trots mot de som vill att vi ska utrotas. Vem är de att säga att vi inte har rätt till vårt eget land? Men i fall vi ger upp nu så skulle allt det arbete vi redan lagt ned vara förgäves. Jag är en envis jävel och jag tror att vi måste slutföra det arbete vi påbörjat. Om inte för vår egen skull så för våra framtida generationers skull.  De enda som tjänar något på att vi ger upp är vårt folks fiender och efter så lång kamp så vill jag knappast ge dem den segern.

Hur ser dina planer ut för sommaren? Har du några speciella aktioner inplanerade som vi kan förvänta oss att höra om?

Sommaren kommer jag att spendera på jobbet. Jag fick en månad ledigt nu och det får jag vara nöjd med. Jag hoppas dock att alla som kan kommer på sommarlägret som Svenskarnas parti anordnar och jag kommer hem igen till hösten med massor av nya planer och idéer. Det är dags att börja med vår valrörelse inför 1014!

Finns det något speciellt du avslutningsvis skulle vilja ta upp innan vi avrundar?

Oh ja! Jag vill önska alla läsare en glad sommar och se till att ni på redaktionen byter ut de där små bilderna (på sida 2) ni har på de som jobbar på redaktionen. Ni måste se glada och stolta ut över den politik ni representerar.

// Rickard