Jag längtar ut...

Vilken underbar dag.

Bara 17 dagar kvar...
Vädret har gått från solsken och den varmaste dagen på hela sommaren igår till gråmulet och trist idag. Men jag dricker ändå mitt kaffe på balkongen och lyssnar på arabungarnas tjatter. Borde inte skolorna börjat idag? Inte konstigt att man längtar ut. Ut till tystnaden, till att se horisonten till frisk luft och till känslan av frihet...

Läser DN idag om hur politikernas brutna löften orsakar bostadsbrist, om skolornas fortsatta neddragningar, om hur kriminella invandrargäng skjuter ned varandra på öppen gata och om SJ:s fortsatta misslyckanden...
Samhället är totalt havererat. Tro fan att man längtar bort från den här skiten. Men snart är det dags. Kontraktet är påskrivet och jag väntar bara på de sista papperna för att kunna ansöka om visumet. Det verkar fan vara svårare att få visum till ett Afrikanskt Ugabuguland än att ta sig till Sverige.

Gula febern-vaccinering, ett "Letter of invitation" från någon i landet, ett "Letter of guarantee" från någon i landet, ett utdrag ur mitt brottsregister, översatt till portugisiska och stämplat av UD, ett brev till deras ambassad, två foton, två signerade ansökningar och mitt pass vill de ha. Om vi ändå hade samma krav när all världens kriminella försökte ta sig hit...

Jag stannar nog på balkongen idag med min kaffekopp...

Life is good...

Vilken underbar dag.

Är förvånansvärt jävla positiv idag trots en långpromenad hem inatt och att jag sov på soffan. Sitter i solen på balkongen med en kopp kaffe, Völund Smed på stereon och det senaste numret av Framåt. Vi får väl se hur det blir ikväll men imorgon blir det loppmarknadsbesök och kräftskiva...

Passar på att njuta innan det är dags för jobb igen. Men jag längtar verkligen ut just nu...

Svenskarnas parti (SvP) sätter press på kommunen att ordna lekplatser för barnen.

Vilken underbar dag. 

Bra jobbat ni som var i Hofors och fixade lekplatsen. Idag kan man läsa i Gävle Dagblad om hur Hofors kommun ålagt byggkontoret att planera för nya lekplatser i Hofors. 

Bakgrunden till beslutet är de nedgångna lekplatserna i Hofors som under sommaren uppmärksammades på Hoforsbloggen. Svenskarnas parti (SvP) skickade in en tillståndsansökan till Hoforshus AB för att få reparera och måla staket samt andra delar av lekparks-inredningen samt rensa bort det nästan meterhöga ogräset. Erbjudandet från Svenskarnas parti (SvP) uppmärksammades även på Hoforsbloggen och det dröjde inte länge för än Folkpartiet (FP) beslutade att de måste förekomma SvP genom att åka dit och rensa ogräs.

Eftersom veckorna gick och inget tillstånd eller ens svar gavs på SvP:s erbjudande till Hoforshus så valde aktivisterna att ta saken i egna händer och visa att partiets folkgemenskapspolitik inte är något man ska tala om utan det ska man praktisera. 

”Efter reparationerna av bland annat staketet och en gunghäst så började aktivisterna att röra sig hemåt. På väg därifrån så stötte aktivisterna på Christian Rickardsson som är VD för Hoforshus AB. Tidningen Arbetarbladet har tidigare i en artikel uppgett att Rickardsson utan uppenbar anledning skulle nekat personer som vart på lekplatsen för att fixa den, att reparera eller måla staketet. Mot aktivisterna visade han däremot upp en annan sida där han var väldigt tillmötesgående. Det har nu även skickats ett brev till den verksamhetsansvarige Bertil Östberg angående bland annat valet av kulör på staketet. Staketet är dock i så dåligt skick att det egentligen skulle behöva bytas. Självklart erbjöds hjälp även med detta.” kan man läsa påSvenskarnas partis hemsida.

  

Det stöd av de närboende och den uppskattning somaktivisterna visades för sin aktion skrämmer förmodligen de etablerade partierna i Hofors vilket gör att de nu agerar för att satsa på lekplatserna i ett försök att hindra Svenskarnas parti från liknande aktioner. 

Vi tar tillbaka vårt land bit för bit. Att Svenskarnas parti med sin enkla aktion tvingar de etablerade partierna till att föra en politik som är bättre för vårt folk är härligt att se. Även om det är en sådan liten sak som nya lekplatser åt våra barn. 

En krååkas vingslag

Under onsdagen den 15:e Augusti så besökte sju medlemmar från Svenskarnas parti från Kalmar och Nybro en teaterföreställning uppförd av Madesjö hembygdsförening. Förställningen heter ”En krååkas vingslag” och handlar om de lokala hjältarna vid namn Sven Håkansson Krååk och prästen Petrus Magni som kämpade mot de invaderande danskarna 1612. 

Att hålla den lokala historien levande genom den här typen av skådespel är både roligt och viktigt. De frivilliga skådespelarna gjorde en strålande insats och det märktes inte minst på alla skratt och applåder.

Den tappre Sven Krååk samlar Madesjöbönderna till motstånd och lurar slutligen danskarna i en fälla.

Danskarna försöker i sin tur fånga den sturska prästen och deras spion klär ut sig till en fågelskrämma för att försöka hitta hans gömställe. 

Föreställningen avslutas med slaget vid Jutebackarna där Madesjös bönder under Krååks ledning besegrar de danska soldaterna utsända från det ockuperade Kalmar slott. Endast 2 danskar kommer undan, de övriga slås ihjäl på slagfältet eller hängs i en av de stora ekarna.

Kvällen avslutades med ett besök vid minnesstenen över slaget som är belägen endast några hundra meter från platsen där föreställningen utspelade sig.

I Madesjö finns även Sveriges längsta hembygdsmuseum som verkligen är värt ett besök.

Intervjun i tidningen Framåt.

Vilken underbar dag.

Ikväll blir det ett gemensamt teaterbesök som Svenskarnas parti i Nybro anordnat. "En krååkas vingslag" heter föreställningen och det ska bli riktigt roligt. Men först så har jag lovat att lägga upp intervjun med mig i tidningen Framåt.
Om du inte prenumererar redan så rekommenderar jag starkt att du börjar nu. Enklast är att göra det via Arminius här. Eller om du bara vill köpa ett lösnummer så kan du göra det här.

Det senaste numret innehåller bland annat artiklarna:
Tysk kamp för yttrandefriheten: Dan Eriksson skriver om den tyska nationella rörelsen som kämpar för sin rätt att ens få uttrycka sina åsikter.
Historia eller historier: Vad förmedlas inom litteraturen idag? Är det historia eller historier? Magnus Söderman resonerar kring det hela.
Positiv nationalism för en svensk framtid: I månadens krönika tar Dan Eriksson upp vikten av att nationalismen har något positivt att erbjuda.
Finansoligarkins mjuka folkmord: Vad har den svenska regeringen, fri tandvård och direktör Peter Sutherland gemensamt? De är alla delar i Jonas De Geers röda tråd.
Bekvämlighet hotar folkets kampgener: Kom ihåg att hur vi lever våra liv kommer att påverka våra barn och barnbarn, är skribenten Lars Ingemarssons budskap.
Ett trettioårigt krig: Efter trettio år i strålkastarljuset väljer Ultima Thule att sätta punkt. Frilansskribenten Thomas Nyman skriver om bandet som alltid gått sin egna väg.
Recensioner: Under luppen i detta nummer hamnar boken Bankerna och skuldnätet och den bioaktuella filmen Snow White and the Huntsman.

Hej Rickard. Vill du börja med att presentera dig själv för våra läsare?

Hej Stefan!
Jag är 31 år och har varit en aktiv nationalist i mer än halva mitt liv. Jag bor i Kalmar där jag även ställde upp i kommunvalet för Svenskarnas parti 2010. Jag jobbar till sjöss så jag är borta långa perioder och får dåligt samvete för att jag inte kan bedriva aktivism när jag är ute.  Man blir begränsad till att skriva och stötta partiet ekonomiskt.  Det gör att jag försöker bidra med så mycket annat som möjligt när jag är hemma. 

Du är ju en av eldsjälarna bakom de många folkgemenskapsaktioner som utförts i Kalmar län det senaste halvåret. Jag tänker då specifikt på när ni lagade trasiga fotbollsmål, eller när ni nattvandrade i det brottsbelastade området Berga i Kalmar, eller nu senast när ni renoverade en skolgård. Hur kommer det sig att ni börjat ägna er åt den typen av verksamhet?

Anledningen är att vi vill visa att folkgemenskap inte är något man bara ska prat om utan det ska man praktisera. Vi kan inte sitta och lägga motioner om att hänga upp ett par nya nät i fotbollsmålen, det är något som knappast behöver tas upp på ett möte i kommunfullmäktige. Det är en enkel sak att göra för sina medsvenskar. Kommunpolitiken bör fokusera på viktigare frågor. 

Hur har reaktionerna varit från de boende i områdena där ni varit verksamma? Har ni märkt av någon skillnad från den tiden före ni började med dessa aktiviteter på hur det är nu?

Reaktionerna från de boende i områdena där vi genomfört den här typen av aktioner har enbart varit positiva. Samtidigt så försöker kommunerna ändå kritisera oss men de gör bara sig själva till åtlöje. Som i fallet med fotbollsnäten vi satte upp i Berga förra året, där Kalmar kommun åkte ut och plockade ner våra när och satte upp sina egna, eller som nu senast i Nybro där kommunen hellre låter barnens skolgård vara sliten och nedgången än tar emot någon hjälp från Svenskarnas parti (SvP). Reaktionerna är också mycket tydligare än om man tex bara delat ut flygblad i folks brevlådor. 

Varför anser du att det är så viktigt att genomföra aktiviteter likt dessa. På vilket sätt främjar det nationalismen?

Jag anser att det är ett  bra sätt att visa den politiken vi förespråkar i praktiken. Vi börjar i liten skala och bygger upp en folkgemenskap där vi som svenskar tar ansvar för varandra och vår gemensamma framtid. Vare sig det gäller att samla in kläder till hemlösa, att donera blod, att nattvandra eller att hjälpa till med en sådan enkel sak som att iordningställa en lekpark.

Det är också ett bra sätt att visa folk att vi inte är som media brukar framställa oss. Vi är vanliga människor med sunda värderingar och ideal och vi spottar hellre i näven och tar tag i problemen än diskuterar dem i all oändlighet på ett fullmäktigemöte.

Har du några särskilda tips eller förslag på hur andra nationalister också kan börja med folkgemenskapsbyggande aktiviteter?

Att hjälpa hemlösa, att donera blod eller att städa i skogen är aktioner som mina partikamrater gjort på  andra orter och som har inspirerar mig till att göra samma saker. Det är knappast så att jag behöver ge några förslag på hur mina partikamrater ska gå till väga när det gäller liknande aktiviteter. Man behöver bara använda sitt sunda förnuft och vänta på att samhällets brist på folkgemenskap skapar en situation där vi kan hjälpa våra medsvenskar.

Det vi alla måste bli bättre på är däremot hur vi informerar folk om vad vi gör. Det handlar inte om att skryta om våra aktiviteter utan det handlar om att de svenskar som inte är medvetna om vår politik måste få reda på att vi finns och att vi är den förändring i samhället som de behöver. Om vi kan använda den etablerade median för att få ut den här informationen så ska vi givetvis ta den chansen. 

Hur ser du som aktivist på hur nationalismen i Sverige har utvecklats de senaste åren?

Roligt att du frågar just det. Jag satt i veckan och rotade igenom mitt ”arkiv” där jag har sparat lite minnen från mina år som nationalist. Om man jämför hur nationalistiska organisationer utvecklats och hur fokus har ändrats från att bara kopiera Tysklands politik från 30- och 40talet till att utveckla en egen politik för den tid vi lever i så har vi gått framåt i en snabb takt. Att NSF lades ner och att vi valde att engagera oss i Svenskarnas parti är nog det bästa vi gjort. Genom Svenskarnas parti har vi en bra chans att faktiskt föra ut vår politik och en stor möjlighet att faktiskt åstadkomma en förändring. 

I ditt yrkesliv arbetar du ju som sjöman, hur ser det politiska klimatet ut till sjöss? Är det liknande förhållande som i land, eller märker du någon tydlig skillnad från när du med när du är hemma?

Det är en gigantisk skillnad när det gäller invandringsfrågan. På jobbet så kan man prata politik öppet medan jag upplever det som att folk oftast är rädda för att ta upp invandringen när man är iland. Alla är ju inte negativa men alla kan fortfarande diskutera frågan utan att skygga undan. Jag vet inte om det beror på att man jobbar och lever så tätt ihop, dygnet runt, dag in och dag ut, när man är ombord eller om det kommer av att vi sjömän undan för undan ersätts av låglönebesättningar från filipinerna. Jag har seglat ihop med många jätteduktiga filipinare men det spelar ingen roll. Svenska jobb ska gå till svenska arbetare och det är en fråga som de flesta sjömän anser att fackförbunden svikit dem i. 

Du har ju varit politiskt engagerad i ganska många år nu. Vad är drivkraften bakom det arbete du lägger ner och hur bibehåller du motivationen?

Att behålla motivationen är inte alltid lätt. Många gånger vill man bara lägga sig på soffan istället för att ge sig ut och dela ut flygblad. Ibland finner man motivationen i att vilja skapa ett bättre samhälle för vårt folk och ibland får man nöja sig med att finna den i rent trots mot de som vill att vi ska utrotas. Vem är de att säga att vi inte har rätt till vårt eget land? Men i fall vi ger upp nu så skulle allt det arbete vi redan lagt ned vara förgäves. Jag är en envis jävel och jag tror att vi måste slutföra det arbete vi påbörjat. Om inte för vår egen skull så för våra framtida generationers skull.  De enda som tjänar något på att vi ger upp är vårt folks fiender och efter så lång kamp så vill jag knappast ge dem den segern.

Hur ser dina planer ut för sommaren? Har du några speciella aktioner inplanerade som vi kan förvänta oss att höra om?

Sommaren kommer jag att spendera på jobbet. Jag fick en månad ledigt nu och det får jag vara nöjd med. Jag hoppas dock att alla som kan kommer på sommarlägret som Svenskarnas parti anordnar och jag kommer hem igen till hösten med massor av nya planer och idéer. Det är dags att börja med vår valrörelse inför 1014!

Finns det något speciellt du avslutningsvis skulle vilja ta upp innan vi avrundar?

Oh ja! Jag vill önska alla läsare en glad sommar och se till att ni på redaktionen byter ut de där små bilderna (på sida 2) ni har på de som jobbar på redaktionen. Ni måste se glada och stolta ut över den politik ni representerar.

// Rickard

Fifflande politiker & Ansvarsfrihet

Vilken underbar dag.

Politikerförakt. Bara smaka på ordet. Vad kommer det av?

Politiker och förakt säger folk som vill verka smarta. Men en djupare betydelse då? Vad kommer det av? Varifrån kommer föraktet för politiker? Är det bara avundsjuka? Kanske, men kanske är det även något mer. Kanske är det ilska över att ha blivit svikna av de som man röstat fram till ett jobb som de uppenbarligen inte kan sköta. Och om de nu har missbrukat kreditkortet/åkt limousin för 100 tusentals kronor/tagit med frun på semester som staten betalt/eller någon av 1000 andra saker så är oftast det enda de behöver göra att gå ut i pressen och gråta en skvätt så blir de förlåtna. Detta mina vänner, detta skapar politikerförakt. Kombinationen av att de kan göra misstaget, bli förlåtna och göra nya misstag igen. Allt läggs på hög tills det rasar...

Jag blir så jävla trött på det här samhället ibland. Jag är rätt sparsam av mig. Jag försöker spara pengar, försöker se till så jag inte köper en massa strunt, att jag inte fastnar i den här konsumtionshysterin. Jag lånar inte pengar för att köpa de senaste prylarna och jag betalade mitt studielån så fort jag kunde. En del skulle kalla mig dumsnål men det struntar jag faktiskt i. Sån är jag...

Var eller varannan dag hör man talas om i media politiker satsar skattepengar i det ena idiotprojektet efter det andra. De slösar bort de pengar som du och jag har arbetat ihop. Det senaste exemplet är hur stiftelsen, SSF, som ska gynna svensk forskning festar upp mångmiljonbelopp och betalar sin ordförande 135 000 I MÅNADEN. Hur länge måste du arbeta för att betala in 135 000 i skatt? Hur länge måste du arbeta för att försörja den stiftelsens chef ens en månad?

Det är våra pengar, dina och mina, som är avsedda att gå till forskning inom olika områden som kommer att gynna landet och folket i framtiden. De ska fan inte gå till att gynna enskilda politiker som lyckats hamna på en hög post eller till deras festande. 

Eller ta Annie Lööf som exempel... 

"Annie Lööf och hennes departement hade en julfest för över 600 000 kronor.

Temat för kvällen var glitter och glamour och notan skickades till skattebetalarna.
Julfesten har bokförts som seminarium." skriver aftonbladet idag.

Hur hon ständigt slingrar sig från att ta ansvar. Hur hon och hennes gelikar skapar ett växande politikerförakt. De spär på det som redan finns. En av de stora anledningarna stavas ”Ansvarsfrihet”...

Det är vrickat. Man har svårt att riktigt greppa dessa fantasisummor som de så lättvindigt slösar bort i kombination med den jävla ansvarslösheten som de har satt i system. Så länge det inte är deras egna pengar som de spenderar så borde de ställas till svars för sina handlingar. Vill de supa upp sina egna stålar så gör det. Jag kunde knappast bry mig mindre. Men nu är det svenska folkets pengar det handlar om. Det är våra pengar. Det är vår rätt att kräva att de tar ansvar för sina beslut. 

Jag betala gärna skatt. 33% eller mer är inte nåt problem, så länge det går till vår gemensamma välfärd och så länge som de politiker som ansvarar för pengarna faktiskt TAR ANSVAR.

Politiker är offentliga människor. De SKA vara en förebild. Någon att se upp till. Politiker SKA ta ansvar för sina beslut. Politiker SKA vara de klipskaste och bästa inom de områdena de tar beslut för. Klarar de inte av det så sluta och börja jobba som något annat. SÅ jävla enkelt ska det vara. Du ska kunna vara trygg med att lägga dina skattepengar i deras händer. De ska tjäna folket, inte tjäna på folket. 

Det finns ett parti som kräver att politiker ska ta ansvar för sina beslut. Det är väl en helt naturlig sak, eller hur? Ha det i åtanke vid nästa val. Tänk på att Svenskarnas parti (SvP) är de enda som förespråkar principen att politiker ska ta ansvar för sina beslut.

Den politiska soldaten.

Vilken underbar dag.

Idag är det en av de få härliga sommardagarna när solen skiner och det blåser precis lagom mycket. Ligger i solstolen med en bok och en kopp kaffe. Det är inte första gången jag läser den här boken. Jag läser den för att bli inspirerad och jag blev inspirerad att läsa just den här boken efter ett tal som hölls på Nordisk Vision.

"Det var inte och är inte taktik eller doktriner eller aktiviteter vi behöver, hur viktiga dessa än är i det politiska systemet totalt sett - utan en ny människotyp, som vill leva som en nationalist i vardagslivet, som vill verka som en ledstjärna och en inspiration för de landsmän omkring honom som förtvivlar över vår situation."

Citatet är taget ur Den politiska soldaten av Derek Holland. Det skrevs för nästan 30 år sedan men det är fortfarande lika aktuellt idag. Vi behöver förebilder i vår vardag. Vi behöver folk som lever som de lär och vi behöver inspiration. Vi behöver folk som står fast vid sina principer istället för politikerna som fyller sina egna fickor på folkets bekostnad.Vi behöver politiska soldater.

"Han ska inte bli den som säger "Vad betyder det här för mig?" utan den som säger "Vad kan jag hjälpa till med?" För den typen av människa finns det vissa ord som innehåller nyckeln till själva livets mening: Heder, rättvisa, självrespekt, ärlighet, trohet, ödmjukhet, medkänsla, kärlek."

Det är just den typen av människor vi behöver för att få det här landet på rätt köl igen. Inte några korrupta politiker med fingrarna i varenda kakburk, inte några självgoda journalister som sitter på sina höga hästar och skriver ledarartiklar, inte några tokiga homofiler som vill anpassa hela samhället efter sin egen livsstil och absolut inte några religiösa dårar som följer en bok skriven av en hallucinerande skäggtomte som gifte sig med en 7åring...

 Vi behöver idealister, vi behöver realister, vi behöver nationalister. Vi behöver politiska soldater.
Vi behöver svenskar som ser med öppna ögon på det som håller på att hända med vårt land. Vi behöver människor som är villiga att engagera sig för att hjälpa oss att ändra utvecklingen. Vi behöver nationalister, som tänker, agerar och lever som nationalister.

"Vi börjar i liten skala och bygger upp en folkgemenskap där vi som svenskar tar ansvar för varandra och vår gemensamma framtid. Vare sig det gäller att samla in kläder till hemlösa, att donera blod, att nattvandra eller att hjälpa till med en sådan enkel sak som att iordningställa en lekpark. Folkgemenskap ska man inte prata om, det ska man praktisera."

Det sista citatet är inte från Derek Hollands bok. Det är mitt eget från en artikel skriven tidigare i år och det är jag som försöker beskriva hur enkelt det faktiskt är att leva som en nationalist. Man kan kanske inte göra allt men man kan göra något. Man kan göra skillnad. Man kan leva som man lär...