Alldeles för lite, alldeles för sent.

Alldeles för lite, alldeles för sent.

Den 21:a januari  publicerade Näringsdepartementet regeringens handlingsplan för att stärka den svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft (N.2013.01). 

Den är fylld av vackra bilder, faktafel , ironi och rent ut sagt enfaldiga förslag men den som letar efter konkreta åtgärder som skulle kunna skapa jobb för svenska sjömän blir sorgligt besviken. Handlingsplanen verkar faktiskt handla om allting annat än just hur det ska skapas nya arbetstillfällen.

Redan i inledningen slås  det fast att Sverige är en sjöfartsnation och att omkring 100 000 personer är sysselsatta inom sjöfartssektorn och alla dess omgivande företag. Av dessa 100 000 är det dock bara cirka 10 000 ombordanställda. Här nämns även att 10% av de ombordanställda har sk TAP-avtal (sid 10) vilket innebär  att de är tillfälligt anställd personal, oftast från Filippinerna,  på fraktfartyg i internationell fart. Siffran 10% bantas konstigt  nog ner till 6% bara 5 sidor senare (sid 15) där det påstås att det bara skulle vara 6% anställda under TAP-avtal. Ingen vidare förklaring ges heller. 

De första sidorna tar även upp det sjöfartsstöd  som idag finns vilket innebär att rederierna i praktiken får tillbaka den skatt  som vi ombordanställda betalar på lönen, den kostnad för sociala avgifter och pension som de själva står för. Tack vare den stora utflaggning, eller snarare den massaker på den svenskflaggade handelsflottan, som skett de senaste åren så finns det nu pengar över i statens kassakista vilka kan spenderas på att låta fartygstyper som tidigare inte var omfattade av stödet nu få del av det, som exempelvis sjömätningsfartyg eller mudderverk. Det är en god idé men det skapar inte en mängd nya jobb för svenska sjömän. 

Sedan kommer den första riktiga besvikelsen.

”Regeringen kommer  att tillsätta en utredning som ska analysera möjligheten att införa ett system med tonnageskatt i Sverige.” lyder rubriken.  Istället för ett förslag och ett beslut om införande kommer alltså ännu en utredning.  Det är en första käftsmäll på sjöfarten men inte den sista i den här handlingsplanen.

De flesta länderna i EU har tonnageskatt  för sina handelsflottor. Som jämförelse kan man ta vårt grannland Finland som införde tonnagebeskattning under förra året och sedan dess har 22 fartyg fått finskt flagg vilket i sin tur genererat i fler än 700 arbetstillfällen och det enbart under 2011 och 2012. Även en mängd nybyggen kommer att flaggas finskt när de levereras. 

Frågan om tonnageskatten är som sagt inte ny utan den har utretts tidigare. Det som är nytt är dock hur kritisk situationen faktiskt är idag. De senaste åren så har antalet svenskflaggade fartyg mer än halverats och genom att fortsätta förhala införandet av ett nytt beskattningssystem så dömer regeringen de flesta återstående fartygen att också tvingas hala sin flagg.

Nästa smäll kommer på sidan 15 i utredningen.  Här slås benen undan totalt på den som tror att handlingsplanen skulle innebära något hopp om fler jobb ombord. Rubriken lyder ”Möjlig ökad tillämpning av TAP-avtal”. Dock så väljer regeringen att inte agera mer än att kunna tänka sig att bjuda in arbetsmarknadens parter till samtal om det. 

Sedan 1998 så rederierna haft möjlighet att anställa 50% av besättningarna under TAP-avtal och sedan 2010 upp till 75% på vissa fartyg, med fackförbundens goda minne.  Att regeringen inte väljer att agera mot det här avtalet är ett svek mot svenskt sjöfolk. 

Ytterligare ett förslag listas upp som gäller att införa EU:s regelverk om inre vattenvägar. Det skulle underlätta fartygstrafiken på Vänern och Mälaren men det skapar inte en mängd nya jobb för svenskt sjöfolk. Även förbättrad infrastruktur till och från de svenska hamnarna nämns vilket är av betydelse för handeln men inte för antalet arbetstillfällen för svenskar ombord.

Sedan dyker nog den mest ironiska punkten upp i handlingsplanen. Regeringen slår sig för bröstet och lovar hela 2 250 000 kronor i bidrag till de båda svenska sjöbefälsskolornas studenter. Pengarna ska användas till resor när de ska mönstra på fartyg under utländsk flagg. 

Först driver alltså regeringen en politik som slaktar den svenska handelsflottan och sen är de storsinta nog att erbjuda sig att betala biljetten när studenterna måste hitta praktikplats hos andra staters fartyg?

I samma punkt nämns att för att få behörighet så måste man ha praktik  vilket inte riktigt är hela sanningen. Det nämns inte ett ord om den 3åriga befälsutbildning som matroser och motormän kan genomgå  vilket inte innefattar praktik då man redan arbetat till sjöss. Allt färre sökande får tyvärr just den utbildningsmöjligheten på grund av de filippinska TAP-anställda som ersätter våra svenska matroser och motormän. 

Ekvationen ”inga  svenska matroser – inga svenska styrmän – inga svenska kaptener” blir ett problem för rederierna i slutänden eftersom de i många fall fortfarande vill ha svenska seniorbefäl. Problemet blir ännu allvarligare om man ser till att utflaggningen inte ger tillräckligt med praktikplatser för de utan sjöfartserfarenhet som väljer att läsa den 4åriga utbildningen som innefattar praktik. Ekvationen ”inga  praktikplatser – inga svenska styrmän – inga svenska kaptener” blir samma problem för rederierna i slutänden. 

Regeringen har även inlett en dialog med olika myndigheter om att iordningställa praktikplatser på statliga fartyg. Vilka myndigheters fartyg det skulle vara är väldigt oklart då redan Sjöfartsverket och Försvarsmakten erbjuder praktikplatser åt elever .

Några sista punkter om att tillåta beväpnade vakter att tjänstgöra ombord på svenska fartyg i farvatten där det finns pirataktivitet, hårdare utsläppskrav i Östersjön och att upprätta övervakade ”motorvägar till sjöss” är goda förslag men det skapar som sagt inte många nya jobb för svenska sjömän. Den här ”handlingsplanen” är alldeles för lite, alldeles för sent.

Men det finns sätt för att skapa nya arbetstillfällen ombord. Genom att riva upp TAP-avtalen och införa en tonnageskatt så skulle 1000tals nya jobb skapas. Båda måste dock ske i kombination med varandra. Tonnageskatten bör ges till de rederier som är villiga att i utbyte mot den slopa TAP-avtalen och enbart anställa svenskt sjöfolk

En helt vanlig påmönstringsresa...

Vilken underbar dag.

Den här påmönstringsresan verkar bli lika lång som den förra. Resan från Kalmar via Arlanda och Frankfurt till Luanda gick smärtfritt om än 10 minuter försenad. Men sen började kaoset igen...

 Det tog mer än en timme att ta sig igenom tull och imigrationsmyndigheten. Över 200 resenärer står i kön som rör sig i snigeltakt. Av de 12 kontrollanterna från imigrationsmyndigheten så var tre på plats medan de nio andra sitter och dricker kaffe precis bredvid. Temperaturen i vänthallen är 28 grader och svetten rinner av mig. Men så är det i Angola...

När det blir min tur så ögnar kontrollanten igenom mitt pass och knappar lite i datorn innan han släpper förbi mig till nästa kontroll som gäller min gulafebern vaccinering. Det tar ytterligare en stund innan jag kan plocka upp mitt bagage och bli stoppad av tullen. De är väldigt nyfikna på min väska med saker som kontoret skickat med till båten. Mycket konstiga frågor, på portugisiska mestadels, och jag försöker svara på engelska men det är uppenbart att de inte fattar vad jag säger så jag återgår till svenska istället. Efter en stunds rotande ger de upp och vinkar förbi mig. Det hela har tagit mig mer än en timme och nu ska jag försöka hitta bolagets agent här nere.

När jag väl hittar agenten så är det första han säger att jag skulle kommit redan igår. Jag förklarar att det ska jag inte alls ha gjort och att det ska vara en helikopter bokad åt mig idag. Han fixar en transport åt mig till helikopterterminalen där nästa agent möter mig och förklarar att  incheckningen stängde för en halvtimme sedan. Jag får sitta i vänthallen en timme medan han tar reda på om det går fler helikoptrar till den riggen jag ska landa på idag.

Givetvis gör det inte det, utan det blir ännu en timmes väntande innan jag blir körd till ett hotell i väntan på en ny helikopter. Bilresan går genom leriga gator med en svag antydan till asfalt och kantade av plåtskjul. I På flera ställen längs vägen ser jag beväpnade soldater. Väl framme vid hotellet är ett vagt ”imorgon” det enda beskedet jag får när jag frågar när de ska hämta mig. På hotellet, tar jag en dusch, kollar mailen och somnar. Luanda är inte en stad som jag är sugen på att gå ut i kvällstid... 

Jag väcks kl 6 av att det bankar på dörren. Utcheckningsdags förklaras det på dålig engelska. Utanför receptionen väntar min transport till flygplatsen. Det är redan 25 grader varmt och minibussen hoppar och skakar längs samma gropiga gator som igår.

 

Väl framme vid incheckningsdisken så finns givetvis inte mitt namn med på passagerarlisten till den riggen jag var bokad till igår. Det finns inte med på någon lista alls tydligen. Agenten ringer sin chef, som ringer sin chef, som ringer någon annan, som de bakom disken får prata med och som till sist får förklara för mig att de ordnat en plats åt mig på helikoptern till en annan rigg. Varför får jag ingen förklaring på utan bara order om att skynda mig till helikoptern för att det är dags att gå ombord. Jag har inget annat val än att ta helikoptern.

Flygresan tar bara 45 minuter. Det går bra och väl framme på riggen så försöker de ordna en speedbåt som ska ta mig till Puman. Jag landade här vid 10 och kl 22, efter 12 timmars väntande på en soffa i Tvrummet får jag besked om att min speedbåt äntligen är här. 

Jag hinner gå ombord och spänna fast mig när besked kommer över radion att det är inställt och jag får vackert klättra tillbaka ombord på riggen utan någon närmare förklaring. Nu får jag iaf en hytt att spendera natten i och fortsätta att vänta på en ny speedbåt. 

Min skjuts dyker upp kl 8 på morgonen men det blir bara en del av vägen. Den tar mig bara till ett borrfartyg där jag får invänta ytterligare en annan speedbåt. Svetten rinner av mig men väntan här blir inte längre än en halvtimme. Klockan hinner bli 11 innan jag äntligen stiger ombord på min efterlängtade Puma. Det kännes underbart att vara hemma igen.

Det enda som är bra med Aprika är fan vädret...