Minne från en underbar vecka.

Vilken underbar dag.

Eller vilken underbar vecka snarare. Vi rivstartade måndagen med att dela ut flygblad utanför arbetsförmedlingen i  Kalmar för att visa alla diskriminerade svenskar att det finns ETT politiskt parti som kräver att det är svenskarna, inte invandrare, som ska ha förtur till arbete! Svenska jobb ska gå till svenska arbetare i första hand. Vi stod även utanför AF ett par timmar på tisdagen och det var mycket folk som stannade till och pratade en stund. 

På tisdag eftermiddag så kom en partikamrat från storstaden och hälsade på och jag hade nog de trevligaste dagarna hemma på länge.

Det blev frågor om punguttrar, Monstertrucks show och chokladefudgetårta. 

Vi promenerade genom gamla stan och gick vilse på väg till Vasasten, vi åt hallon på grässtrå, vi drack kaffe på Krusenstiernska och en öl på Stensötorpet, jag fick smaka på en väldigt annorlunda lasagne och blev matad med jordgubbar. 

Vi  bakade scones, besökte Kalmar slott, åt glass på Ben&Jerrys och vandrade runt på länsmuseet i hatt och clownnäsa. Vi åt middag på Rosenlundska källaren, drack blå fiskar och pratade skattepolitik. 

Jag kände mig riktigt glad för första gången på en månad. Ibland känns det som livet leker och ingenting kan dra ner en. Jag hoppas verkligen att det fortsätter så här. Jag längtar till sommarlägret Nordisk Vision nästa helg.

På lördagen blev det en oförglömlig upplevelse på Kuggnäs när Ultima Thule gjorde sin sista spelning någonsin. Sorligt men fantastiskt på samma gång. Jag bejakade min franska sida i bilen påväg norrut med vin, ost&kex. Det måste vara allt tjat om Voltaire som gjort det. Jag fick även en oerhört gullig fråga från en oerhört söt tjej...

På post utanför Arbetsförnderingen.

 

Minnesstenen över Kalmar regemente. Nos memor ceciderunt.

Ost&kex i bilen.

 

 Ultima Thule lirar och alla sjunger med. ”Ni tär på vår jord. Ni tär på skalders ord. Ni tär på vår kropp, Svea rikes väl. Ni tär känn bettet i vårt svärd. ”

 Minne från en underbar vecka.

 

Nu tar jag semester...

Vilken underbar dag.

Avmönstringsdagarna är alltid de dagar man brukar se fram emot mest. Hytten är städad, biljetten bokad och väskan är packad. Inte ens ett regnväder kan dra ner humöret.

Åkte med en companybåt hem från Tyskland och hann med morgontåget från Malmö.
Nu sitter jag i solen på balkongen med en stor jävla gin&tonic.

6 veckor ledigt ska jag ha den här gången. Det ska bli riktigt skönt.

Glad sommar fuckers! Kika gärna förbi och fika eller grilla om ni är sugna.

Homeward bound...

Vilken underbar dag.


Det är inte lätt att ställa om dygnet. Byter från att jobba mellan 12-6 till att jobba 6-12 idag efter 10 dagars nattjobb. Men det är inte många dagar kvar innan jag går hem hoppas jag. Jag lär upp min avlösare. Det återstår att se om han känner sig säker nog att fortsätta på egen hand till helgen.

Har bunkrat upp med cigaretter åt tant M. med vin åt mig själv och min matlagningskombatant och med godis åt de små trollen jag känner. Det kommer att bli en bra ledighet känner jag på mig. Försökte göra en lista på allt roligt som jag ska hinna med och den är redan lång.

Snart går jag hem. Fram tills dess så glider jag med, övervakar och njuter av soluppgången...

Dagens visdomsord från vaktmatros: "Det spelar ingen roll om det regnar. Jag ska till Prag och kommer att vara så full att det kvittar."

"Det var som att sticka in handen i skåpet och komma till Narnia!"

Vilken underbar dag.

"Det var som att sticka in handen i skåpet och komma till Narnia!" säger matrosen på sin klingande skånska. Han riktigt strålar av lycka. Han har hittat ett bortglömt paket Zoegás Skånerost längst in i ett skåp. Trots att det faktiskt är fredagen den 13 så har vi en sagolik tur. Att sitta vaken mellan midnatt och klockan 6 med Presidenten som sällskap är ingen höjdare.
Presidenten är det billiga, finska kaffemärke som kontoret förordar istället för det underbara Zoegás. Presidenten smakar som det vore bryggt på rönnbär och sågspån. Egentligen borde det bannlysas och finnas med på FN:s lista över otillåtna förhörsmetoder.

Ute växlar vädret mellan ösregn och strålande solsken, mellan 18 m/s till stiltje. Vaktmatroserna löser av varandra vid 4 och min nya kollega smakar på det välsignade kaffet. Vi paserar Gotland så nära att man skulle kunna spotta iland men ändå hittar min telefon inget nät. Förbannade 3.

Matrosen däremot sms:ar så fingrarna glöder samtidigt som han berättar om sina erövringar. Jag kontrar med att hälften säkert bara är olika sorters djur med flicknamn som han räknar upp och att det är väldigt vanligt med sånt i hans hemby Timmernabben. Men han lyssnar inte längre. Han ska göra 5 veckor ombord den här gången. Det är lite längre än det ordinarie passet som är 2 veckor. Han sitter redan och räknar pengarna...

Jag är nöjd med att göra ett kortare pass den här törnen. I vanliga fall vill jag vara ute längre men den här gången ska jag hem till något kul. Först är jag utmanad på matlagningsbattle och i början av augusti så är det sommarlägret Nordisk Vision som står på schemat. Jag har redan planer för hur jag ska ta hem den tävlingen och på Nordisk Vision kommer jag att förevisa HLR och lite första hjälpen.

Jag längtar hem...

Dagens visdomsord från vaktmatros 1: "Ha alltid ett extra paket kaffe i skåpet."
Dagens visdomsord från vaktmatros 2: "Ha alltid ett extra paket kaffe i skåpet."

Vissa dagar undrar jag vad fan jag jobbar med.

Vilken underbar dag.

Vissa dagar undrar jag vad fan jag jobbar med. Telefonen ringer på bryggan och folk klagar på allt från temperaturen i bubbelpoolen till aggregaten på kyltrailers som inte fungerar. Allt från stopp i toaletterna till att fråga vad det är för temperatur ute. Och alla förväntar sig att jag ska lösa allt. Då känns det som om jag valt fel yrke. Hade jag velat jobba som magiker hade jag blivit lärling åt Joe Labero. Det enda jag kan göra är att delegera fråga, att be dem ringa någon annan eller att helt enkelt tyst förbanna herr Bells uppfinning inombords.

Vissa dagar vill jag bara sitta där ifred, utan telefon, med min kaffekopp och stirra in i dimman. Sitta i min egen lilla värld. Bara radarn, kaffekoppen och mina egna tankar. Det låter lite mellankoliskt men det hinner aldrig bli tråkigt. Dels för att telefonen ringer hela tiden, dels för att trafiken på östersjön är rätt livlig och dels för att matrosen på min vakt är en kul kille.

Dagens underhållning kommer i form av en kryssningsbåt på väg till Stockholm som ropar upp andra fartyg över radion för att be dem bryta mot trafikreglerna med en oerhörd vännlighet och dels andra fartyg som med sina namn, som man bara måste misstolka, ger upphov till skratt. Vissa fartygs namn är inte så genomtänkta.

Båten du inte vill möta i en mörk TSS...

 
 
 
Samtal om kvinnor, maten ombord, invandringen och lämliga straff för P3:s radiopratare fördriver tiden. Man glider in och ut ur sina egna tankar snabbt. På dagarna kan det gå flera timmar utan att jag tänker på henne. På natten är det värst. I mörkret är det lättare att se henne framför mig. Som ett spökskepp...


Dagens visdomsord från vaktmatrosen: "Gift dig aldrig med en tjej med röda strumpor."

SvP visar vägen!

Vilken underbar dag.


Det är svårt att försöka bedriva politik när man är på jobbet men det är knappast svårt att vara stolt över sina partikamrater.

I söndags, den 8 juli, samlades mina partikamrater från Tierp, Mora och Söderhamn för att gemensamt hjälpa Hofors barn, som i åratal ignorerats av Hoforshus AB.

Vid flera tillfällen så har de boende i området bett om att få den minst sagt bedrövliga lekplatsen på Storgatan i Hofors rensad på ogräs samt att få staket och andra fasta installationer reparerade och barnsäkra. Tyvärr så pratar kommunen och Hoforshus Ab hellre om åtgärder snarare än att faktiskt göra något. Vi i Svenskarnas parti anser att folkgemenskap ska man inte prata om utan det ska man praktisera.

När mina partikamrater fick reda på dessa missförhållanden så skickade man in en tillståndsansökan till Hoforshus AB för att få tillstånd att reparera och måla staket runt lekparken samt andra delar av lekparks-inredningen och rensa bort det nästan meterhöga ogräset.
Men när tiden gick och inget tillstånd eller ens ett svar gavs så valde mina partikamrater då att ta saken i egna händer. Man införskaffade färg, virke och leksaker till barnen och åkte till lekparken där man träffade några av de boende i området som visade stor tacksamhet och glädje över partiets initiativtagande.

Efter reparationerna av bland annat staketet och en gunghäst så började aktivisterna att röra sig hemåt. På väg därifrån så stötte aktivisterna på Christian Rickardsson som är VD för Hoforshus AB. Tidningen Arbetarbladet har tidigare i en artikel uppgett att Rickardsson utan uppenbar anledning skulle nekat personer som vart på lekplatsen för att fixa den, att reparera eller måla staketet. Mot aktivisterna visade han däremot upp en annan sida där han var väldigt tillmötesgående. Det har nu även skickats ett brev till den verksamhetsansvarige Bertil Östberg angående bland annat valet av kulör på staketet. Staketet är dock i så dåligt skick att det egentligen skulle behöva bytas. Självklart erbjöds hjälp även med detta.

I dagens upplaga av lokaltidningen Arbetarbladet så bekräftar även Christian Rickardsson att alla politiska partier är välkommna att hjälpa till att reparera lekparken.

Länkar:

Hoforsbloggen, Arbetarbladet, http://www.svenskarnasparti.se/

Spruckna drömmar...

Äntligen är man tillbaka i sitt bittra jag igen. Är ombord nu och kommer att vara det ett tag till.

Sitter och stirrar ut på havet genom en sprucken ventil. Det känns skumt på något sätt. Skumt och träffande. Den  spruckna  ventilen och mina spruckna drömmar verkar höra ihop. 

Det har varit ett tag sedan jag skrev något nu av flera olika anledningar. Det är svårt att vara bitter här när man var glad i övrigt. Det kändes som livet var på rätt väg och att man inte var ensam.  Och sedan plockade hon fram järnröret och slog undan benen på mig igen. Eller jag gjorde det kanske själv den här gången. Det var nog inte ett enmansjobb...

Hur som helst blev jag singel igen och nu sitter jag och stirrar på havet. Stirrar på horisonten och förbannar min rastlöshet. Östersjön är mitt hem just nu men snart blir det södra Atlanten istället. Jag längtar ut och jag längtar hem...