Jag längtar ut...

Vilken underbar dag.

Bara 17 dagar kvar...
Vädret har gått från solsken och den varmaste dagen på hela sommaren igår till gråmulet och trist idag. Men jag dricker ändå mitt kaffe på balkongen och lyssnar på arabungarnas tjatter. Borde inte skolorna börjat idag? Inte konstigt att man längtar ut. Ut till tystnaden, till att se horisonten till frisk luft och till känslan av frihet...

Läser DN idag om hur politikernas brutna löften orsakar bostadsbrist, om skolornas fortsatta neddragningar, om hur kriminella invandrargäng skjuter ned varandra på öppen gata och om SJ:s fortsatta misslyckanden...
Samhället är totalt havererat. Tro fan att man längtar bort från den här skiten. Men snart är det dags. Kontraktet är påskrivet och jag väntar bara på de sista papperna för att kunna ansöka om visumet. Det verkar fan vara svårare att få visum till ett Afrikanskt Ugabuguland än att ta sig till Sverige.

Gula febern-vaccinering, ett "Letter of invitation" från någon i landet, ett "Letter of guarantee" från någon i landet, ett utdrag ur mitt brottsregister, översatt till portugisiska och stämplat av UD, ett brev till deras ambassad, två foton, två signerade ansökningar och mitt pass vill de ha. Om vi ändå hade samma krav när all världens kriminella försökte ta sig hit...

Jag stannar nog på balkongen idag med min kaffekopp...